Hunden är människans bästa vän, brukar det heta – och ofta vara. Relationen mellan människa och hund sträcker sig långt tillbaka i historien, både som vän och som arbetskamrat. Jakt är ett annat exempel där samarbetet mellan hund och människa många gånger kan vara avgörande för resultatet.

I Lemland har Söderbys jaktlag sedan länge haft som tradition att jaga rådjur varje söndag under jaktsäsongen. Uppslutningen varierar, men för wachteln Vide finns inget annat. Han har anammat husse Janne Viktorssons stora jaktintresse och blivit jaktlagets mest uppskattade medlem.

Den här söndagen i oktober har Janne Viktorsson och Vide samt Herbert Backman, Dick Abrahamsson, Ingvar Jansson, Lita Gutsavsson och Mathias Nordberg samlats vid jaktlagets slakteri i Söderby. Fem passkyttar är måhända lite för få, men det är då det kan vara avgörande med en skicklig jakthund.

– En bra jakthund är A och O och i det här jaktlaget är vi bortskämda med en av de bästa, säger Herbert Backman.

Hittar snabbt

När Herbert Backman ska beskriva jakthundens uppdrag gör han det inte svårare än att konstatera att det handlar om att hitta rådjuren.

– En dålig jakthund har svårt att hitta djuren och tappar lätt bort dem, medan en bra hittar dem och driver. Det krävs många års träning för att få fram en riktigt bra jakthund.

Hundar föds precis som människor med genetiska skillnader och vissa har bättre förutsättningar än andra att bli bra jägare. Vide är en hund med enorm iver och jaktlust, och gott luktsinne. Men visst ligger också en hel del träning bakom hans förmågor. Timmarna i skogen är otaliga och 2021 kunde Vide lösa ut ett finskt brukschampionat (jaktprov) som den första wachteln i Finland. Janne Viktorsson berättar att brukschampionatet består av olika prov där Vide fått uppvisa egenskaper i allt från lukt och spårvilja till skogsarbete, skottreaktion och apportering – såväl som lydnad och samarbete.

– Att få ut alla papper tog flera år och brukschampionatet fick vi till slut efter att ha blivit godkända på hundutställning förra våren.

Extrem jaktvilja

Janne Viktorsson har varit en ivrig jägare hela livet och hundägare blev han för första gången för femton år sedan. Vide fick han 2016, men då visste han ännu inte vilken utomordentligt jaktkompis han hade träffat.

– Första gången jag tänkte till var när han var ungefär ett och ett halvt år gammal och en finsk jaktkollega konstaterade att han hade en extrem jaktvilja och samarbetade väldigt bra.

Att han några år senare skulle få ett finskt brukschampionat fanns det inte några tankar på då, men allteftersom började saken sätta sig lite av sig självt.

– Då började vi också träna mer. Särskilt ÖKL-provet (som bedömer hundars jaktegenskaper som stötande hund och allsidig eftersökshund reds. anm) är svårt och inför det tränade vi väldigt mycket.

Flera gånger i veckan

Under jaktsäsongen är det full fart helgerna i ända. Är det inte en jaktresa till Finland så är det åtminstone två jakttillfällen per helg. Ibland till och med tre. Den träning som hinns med avhandlas i september innan hundjakten dragit i gång – och ibland kvällstid. Men för en hund som redan bevisat sin förträfflighet ligger kanske inte heller träning högst på agendan – och att jaga så ofta som Vide räcker förstås för att bibehålla kunskap.

När det är dags för dagens jakt tar det inte heller länge innan Vides goda jaktegenskaper blir tydliga. Både jaktlusten och lydnaden är stor. När husse ger signal söker han snabbt av närområdet efter spår och det tar inte länge innan jakten på dagens första djur är i gång.

En åt gången

För en bra jakthund handlar mycket också om att veta när det är dags att släppa ett djur. En dag som denna när antalet passkyttar kanske inte är fullt tillräckligt är det lätt hänt att djuren drivs förbi.

– Släpper man tyglarna är risken att jakthundar bara sticker iväg. Där behöver man få in samarbete och styrning, att det inte bara blir en evig jakt, säger Janne Viktorsson.

Också det verkar Vide ha god koll på när han lämnar dagens första djur efter att ha drivit över det till en ny såt. Därefter gäller det att hitta husse igen – och sedan börjar han om från början.

– Ju mer hunden jagar, ju mer eget huvud får den också. Numera har Vide en hel del rutin. På hemmamark har memorerat många platser och han vet hur rådjuren rör sig.

Under sina år som jägare har Vide drivit flera hundra djur fram till passkytt, och därtill är han enligt Janne Viktorsson en god predatorjägare. Men mest av allt har han blivit husses radarpartner. En jakthund som alltid kommer hem och en lika ovärderlig del av familjen som av jaktlaget.

– Det är lite av ett gammalt omen att jakthundar inte är så lydiga, men de kan vara väldigt lydiga. De behöver få vara hemma med familjemedlemmarna.