Glöm snöskottning och att skrapa rutorna för en stund och tänk på allt det vackra som den kalla vintern bjudit på i stället.
För det är det som Isa Hällström gestaltat i sin utställning Vargavinter.
KONST Vilken gång i ordningen det är Isa Hällström ställer ut går nästan inte att räkna. Hennes första separata utställning var 1981 och innan dess hade hon varit med i flera samlingsutställningar. Men när man har ett långt liv som aktiv konstnär bakom sig är det inte så konstigt.
-Jag sålde min första tavla när jag var fyra eller fem år gammal, säger hon.
Det var en vanlig teckning som såldes till en tysk konstnärinna som kom till familjen och hälsade på i sällskap med Valdemar Nyman. Exakt vad teckningen föreställde minns hon inte, men något i den måste ha fångat konstnärinnan.
-Eller om det var för att uppmuntra mig att fortsätta.
I så fall gjorde det verkan.
Målar med vatten
Hennes utställning Vargavinter håller just nu på att hängas i Fäktargubbens utställningslokal. I november, när det bestämdes att hon skulle ställa ut, var temat på utställningen inte klart.
-När det blev en vargavinter blev det så, säger hon.
Tavlorna är självklart i akvarell som hon fastnade för för många år sedan och också har hållit otaliga kurser i.
Hennes egna verk är därför experimentella teknikmässigt. Vanlig pensel används inte särskilt mycket.
-Knappt alls. Jag har målat med plastkort, palettkniv och med penselskaftet, säger hon och visar på en tavla.
För att skapa snö som vräker ner från himlen har hon stänkt vatten och vit färg över hela pappret. Och det ser verkligt ut.
Hon använder sig av vatten på olika sätt. När akvarellen är precis lagom torr drar hon med vatten för att ta fram det vita pappret och på så sätt få ett föremål att träda fram från bakgrunden.
Vill förmedla känslan
När hon målar utgår hon från en känsla eller stämning, och det är också den hon vill förmedla till betraktaren.
-Det här är en kall morgon och jag vill att man ska känna att det är det, säger hon och pekar på en tavla i varma färger, precis så det brukar vara de riktigt kalla dagarna.
För att få tavlorna så naturtrogna och skapa den rätta känslan betraktar hon sin omgivning noga, på ett annat sätt än oss andra.
-Man kan titta på en sak massor med gånger utan att riktigt se hur det ser ut, men iakttar man det fem gånger ser man verkligen hur det ser ut.
Hon säger att hon till exempel vet exakt hur färgerna på himlen ser ut en kall morgon. Hur de olika färgfälten med rosa, orange, lila och blått avlöser varandra.
-Men jag målar inte av. Jag målar bara känslan.

Matilda Andersson