Karina Nyberg-Ådjers var på väg hem från jobbet på kirurgiska avdelningen på ÅHS till hemmet i Tellholm i Hammarland när olyckan inträffade. Klockan var lite före tio på kvällen och det var alldeles mörkt ute. Hon kom körande på Torpvägen och funderade för sig själv om hon skulle stöta på vargen.
– I lördags hade den observerats bara ett par, trehundra meter från mina får, säger hon.
Efter att ha kört ungefär en halv kilometer in på Torpvägen kom ett djur utspringande på vägen i skenet av bilens lyktor.
– Sen såg jag i ögonvrån ”Shit, det är ett vildsvin!” Och sen hörde jag en duns. Jag blev lite chockad förstås.
Karina Nyberg-Ådjers stannade bilen lite längre fram. Instinktivt ville hon gå ut och titta hur skadat vildsvinet var, men sedan sansade hon sig, som hon uttrycker det.
– Jag ville inte möta ett skadat vildsvin, säger hon.
I stället ringde hon larmnumret 112. Polisen undrade om hon kände till någon jägare i närheten, så hon ringde till Patrik Eriksson i jaktlaget.
Inga personskador
När Karina Nyberg-Ådjers kom hem läste hon i Ålandstidningen att vildsvin nyligen skådats i Östanträsk samt på den nya vägen mellan Torpvägen och Varggropens sand, alltså i närheten av där krocken inträffade.
– Det är ju inte naturligt att det plötsligt dyker upp en massa vildsvin, säger hon.
På hennes bil ser man att vildsvinet sprang in i bilen på höger framsida, bredvid hjulet. Vad som ser ut som blodspår syns på främre passagerardörren och bilen är smutsig nedtill. Det ser ut som att vildsvinet hasat längs med sidan.
– Framdörren knarrar, konstaterar hon och visar.
Själv klarade hon sig helt utan skador.
På platsen kan man se spåren av vildsvinets klövar både på vägkanten och i den intilliggande trädgården.
Eftersökte med hund
Patrik Eriksson var tillsammans med Evert Paulson, Fredrik Lundberg och en hund som jagar vildsvin, och eftersökte vildsvinet på torsdagskvällen. 
På platsen för olyckan hittade man inga andra spår av vildsvinet än klövspåren i marken.
– Spåren syntes ännu bättre då än i dag, säger han på fredagseftermiddagen.
– Och det var grus över halva vägen. Men i dag har väl alla bilar kört bort det.
Efter cirka 300 meters spårning i riktning sydväst  släppte jägarna hunden. Den gick ytterligare 500–600 meter, sedan kom några skall. Därefter kom hunden tillbaka.
– Jag är hundra procent säker att den följde vildsvinsspåret. Vi var till platsen där hunden skällde men det fanns inte ett enda spår av vildsvin. Sedan valde vi att sluta.
Klockan var då runt ett på natten.
Det rörde sig sannolikt om ett vuxet vildsvin, säger Evert Paulson.
– Det var en rejäl smäll.
I helgen ska Patrik Eriksson försöka samla ihop jägare i trakten för att bege sig ut igen.
– Vi vill inte lämna det. Det kan bli farligt om det skenar runt ett skadat vildsvin i skogen, säger han.

Sandra Widing