Därför är landskapets ekonomi superstark

Jonas Bladh undrade i en ledare nyligen hur jag tänkte när jag sa att landskapets ekonomi är superstark. Mitt uttalande har jag förklarat i en cirka tre minuter lång film på Ob:s sociala medier, så om du som läsare inte vill läsa denna insändare kan du snabbt få förklaringen muntligt i filmen i stället.

I Ålandstidningen kan man för varje artikel om landskapets bokslut läsa minst tio artiklar om budgetens innehåll. Man måste förstå skillnaden mellan budget som är en plan på hur pengar ska användas i framtiden samt bokslut som utgörs av historia, det vill säga en beskrivning hur man de facto har använt pengarna. Bokslut är alltså fakta medan budget är en plan.

Landskapet Ålands verkliga ekonomiska situation beskrivs bäst genom att man undersöker bokslutet för 2024 jämte de underliggande viktigaste enheternas bokslut. De viktigaste enheterna jag avser är Paf, Fastighetsverket, Pensionsfonden och Kraftnät Åland.

Jag bjuder härmed in redaktör Bladh till en offentlig debatt med mig tisdagen den 29 april klockan 18.00. Vi sänder debatten live via Obunden samlings sociala medier. Då får jag i min tur klart för mig hur Bladh tänker när han anser att landskapets ekonomi är dålig.

Aldrig har landskapet haft så höga skatteintäkter som år 2024. Ändå visar bokslutet ett minus på 17 miljoner euro. Om man dock studerar bokslutet närmare kan man se att 6 miljoner är interna kostnader till Fastighetsverket och 40 miljoner är en frivillig avsättning till pensionsfonden. Om man eliminerar dessa ”frivilliga” poster skulle räkenskapsperiodens resultat vara cirka 40 miljoner euro på plus.

Om vi tar räkenskapsperiodens resultat för landskapet för tiden 2020–2024 visar boksluten på ett 50 miljoner euro plusresultat och då har jag inte eliminerat fastighetsverket 2020–2023 ur dessa siffror. Enligt budget skulle vi ha legat tjugotals miljoner på minus, men budgeten har inte förverkligats. Tyvärr verkar Ålandstidningen beskriva den åländska ekonomin utgående från budgeten. Det blir ju fel och onödigt dystert.

Slutligen kan vi konstatera att landskapet Åland i praktiken är skuldfritt och på kort varsel skulle man kunna ”skaka fram” cirka 200 miljoner euro i likvida medel. Notera då att vi i praktiken kan använda Pafs överlikviditet till vad som helst – det har vi ju färska ukrainska exempel på.

Mot denna bakgrund hävdar jag att landskapet Ålands ekonomi är superstark.

Orosmolnen består närmast av relativt snabbt ökande kostnader, men dessa moln kan skingras genom prioriteringar där främst icke lagstadgad verksamhet skalas bort samtidigt som vissa prioriteringar görs inom den lagstadgade verksamheten.

Det verkar som att Bladh tror att det måste bli total kris i ekonomin före det går att spara – jag är rädd för att han inte läst Obunden samlings skuggbudget för 2025 som finns på våra sociala medier och hemsidor.

 Marcus Måtar (Ob)

Jonas Bladh svarar:

Det är uppenbart att Marcus Måtar och jag har totalt skild syn på hur man ska utvärdera Ålands offentliga ekonomi. I min ledare skriver jag främst om det som Måtar lite slentrianmässigt kommenterar i sitt sista stycke, nämligen det faktum att landskapet, trots den stora intäktsökning som skett under senare år, har ett växande budgetunderskott liksom ett växande minus i bokslutet (vi läser och skriver således om båda). Därtill är likviditeten i landskapets kassa på väg mot noll.

Att kostnaderna ökat till och med mer än alla de miljoner som övergången mellan finansieringssystemen givit (bland annat under Ob:s tid i regering) är mycket oroväckande och det kommer att krävas nedskärningar i landskapets verksamheter för att skapa en budget i balans.

Måtars lösning är bland annat att använda Paf som en spargris, vilket jag ser som en farlig väg att gå speciellt för att betala för driften. Däremot, vilket också mången debattör redan konstaterat, finns det utrymme för att betala delar av de många investeringar som landskapets står inför med Paf-medel. Men också Paf står inför utmaningar när Finlands spelmonopol ska förändras och att till fullo luta sig mot att spel ska lösa alla problem är vanskligt. Måtar tar i sociala medier upp pensionsfonden som en tillgång. Vid årsskiftet hade den en fonderingsgrad på 61,1 procent av pensionsansvaret på 857,6 miljoner euro. Att det avsattes 40 miljoner till pensionsfonden förra året var alltså rimligt, och inte heller pensionsfondens tillgångar går att nalla av hur som helst. Då skjuter man återbetalningen på framtiden.

Måtar undviker också att ta upp två stora orosmoln; den nyss nämnda investeringsskulden och att flertalet kommuner har mycket ansträngd ekonomi. Också det ingår i det offentliga Ålands ekonomi. Vad gäller det förstnämnda, investeringsskulden, kan man förstås politiskt ha olika åsikter om vad som behövs, men ett nytt sjukhus, ett antal nya färjor till skärgårdstrafiken och en fortsatt digitalisering ger en investeringsskuld på hundratals miljoner. Att ytterligare skjuta på det till kommande generationer vore inte ansvarsfullt. Kommunernas ekonomiska situation är komplex, men ett växande problem som måste hanteras.

Till sist kan jag lugna Marcus måtar med att jag noga läst Ob:s skuggbudget, ett bra initiativ som fler partier i opposition bör ta efter. Det är bra att Ob vill spara och dessutom mer än regeringsblocket. Men även i skuggbudgeten kvarstår ett stort underskott.

Så där, nu vet Måtar hur jag ser på det ekonomiska läget utan direktsänd debatt. Sådan kommer han med all säkerhet ändå att få i lagtinget i maj då budgetramarna ska fastställas.