Den digitala skulden. Ett uttryck som hemsökt den politiska debatten på Åland i många år, men en skuld som ännu är långt, långt från att ha betalas av. Nu gör landskapsregeringen med näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) i spetsen ett försök att ta ett helhetsgrepp om frågan.
Vi får hoppas att det lyckas, för mycket hänger på det.
EU har satt mål som säger att senast 2030 ska 100 procent av den viktiga offentliga servicen finnas på nätet, alla EU-medborgare ska ha tillgång till digitala patientjournaler och 80 procent ska använda ett digitalt id.
ÅHS håller som bäst på att implementera sitt nya vårdinformationssystem som är ett steg på vägen mot att uppfylla kraven inom sjukvården. Men på andra håll är det sämre, inom landskapets och kommunernas förvaltningar till exempel.
Minister Karlström menar att det inte funnits någon riktigt agenda för digitalisering av förvaltningarna sedan Danne Sundman satt som it-minister 1999. Visst, det har genomfört reformer, men de flesta av dem har snarare varit projekt än på riktigt omdanande reformer.
Det största greppet landskapet tagit kring digitaliseringen är Åda Ab som bildades som ”Ålands digitala agenda” med tanken att samordna digitaliseringen av det offentliga Åland. Men, som en rapport som presenterades i slutet av fjolåret visade, har inte Åda lyckats sälja in sina tjänster till en rad kommuner, kommunförbund och inte heller delar av landskapsförvaltningen anlitar Åda i dag.
Samtidigt som landskap, kommuner och myndigheter i mångt och mycket står och stampar i samma outvecklade digitala miljö har länderna runt om Åland rusat ifrån. LR konstaterar i meddelandet till lagtinget att Estland (1:a), Danmark (2), Finland (3) och Sverige (5) ligger i topp när EU-kommissionen sammanställer sitt index för medlemsländernas digitala ekonomi och samhälle.
På Åland vänder man i stor utsträckning på papper.
Men frågan är om det finns politiker som är modiga nog att göra vad som krävs, när det som krävs är att lägga pengar – stora pengar – på bordet för att ta den åländska förvaltningen in i 2020-talet?
Färöarna konstaterade redan för över tio år sedan att man halkade efter. De tänkte till och bestämde sig. Motsvarande 21 miljoner euro spenderades för att digitalisera deras förvaltning mellan 2015 och 2021.
Vem tar ledartröjan och presenterar en motsvarande mångmiljonsatsning på Åland?
Problemet med att satsa på it och digitalisering är att alla vet att det kommer att spara pengar i framtiden. När människor inte längre behöver ta hand om ansökningar och redovisningar utan det förs rakt in i systemet som självt räknar ut det som behöver räknas ut kan man spara in pengar. Men det är oerhört svårt att visa upp dessa inbesparingar i en balansräkning.
Fredrik Karlström vill tillsätta en ny parlamentarisk kommitté för att undvika att digitaliseringssatsningen måste starta om när hans efterträdare kliver in i självstyrelsegården om knappt två år. Och trots att det innebär längre tid innan innan Åland digitaliseras – kommittéer och arbetsgrupper är ju politikens motsvarighet till seg sirap – är det ett rimligt grepp.
Åland måste sluta att hatta runt den stora skuld som tidigare regeringar och lagting lämnar när det gäller digitaliseringen. Inte bara EU:s mål och regler gör att behovet av en ökad takt i detta arbete är helt avgörande – också medborgarnas ökade krav på tillgänglighet gör det.
Att, som i dag, vara beroende av personer, öppettider eller geografiska placeringar är snart ett minne blott för de flesta av oss.
Att kunna sköta sina myndighetsärenden via nätet, när som helst och var som helst, har blivit en självklarhet. Så måste det vara också på Åland.
Jonas Bladh
tel: 266 38
