Ålands framtid meddelade i måndags att de lämnar regeringssamarbetet. Beslutet är inte överraskande. Vi kan konstatera att partiets resa in i samarbetet varit guppig och att regeringens förda politik har skavt i partileden.
Att lämna regeringssamarbetet förefaller därför naturligt och ur Ålands framtids perspektiv strategiskt riktigt när nästa års lagtingsval rycker allt närmare.
Små partier vinner sällan på regeringssamarbeten. Därför var det överraskande när Ålands framtid efter valet meddelade att partiet skulle vara en del av regeringssamarbetet.
Förvisso innehåller regeringsprogrammet progressiva skrivningar om självstyrelseutvecklingen, men samtidigt är Centern det parti där Ålands framtid rent historiskt mest har fiskat efter röster.
Ålands framtids deltagande i regeringssamarbetet började skakigt. Först fick allmänheten meddelande om att Ålands framtids enda lagtingsledamot Anders Eriksson skulle byta parti till Centern och att Ålands framtid inte skulle ha någon representation i Ålands lagting. Det ändrade sedan till att ett partibyte inte var aktuellt, men att Ålands framtid med sin enda lagtingsledamot i alla fall skulle ingå i regeringssamarbetet.
Dessutom har vi i lagtingsdebatten fått höra markeringar mot den förda politiken och nu meddelar Ålands framtid att de upplever sig blivit nertystade av lantrådet Veronica Thörnroos (C) och därmed inte haft möjlighet att bedriva politik.
Genom att lämna regeringssamarbetet ges nu Ålands framtid med dess partiordförande Peggy Eriksson i spetsen möjlighet att bedriva oppositionspolitik och positionera sig inför kommande lagtingsval.
Det finns trots allt ett missnöje på den åländska landsbygden med landskapsregeringens förda politik. Inte minst inom frågor som den om möjliggörande av en levande landsbygd, sund ekonomi och möjligheten för små kommuner att fortsätta verka. Frågor som Ålands framtid genom att lämna regeringssamarbetet får en möjlighet att fånga upp.
Vi vet dessutom att detta missnöje har tagit sig yttringar som till exempel att enskilda centerpartister och obundna har talat om att starta ett nytt parti. Det är nu mycket möjligt att Ålands framtid siktar in sig på dessa röster och bli därför inte förvånad ifall vi får se vissa partibyten bland aktiva politiker från de tidigare nämnda partierna till Ålands framtid ju närmare valet vi kommer.
För lantrådet Veronica Thörnroos är det givetvis inte bra när ett parti hoppar av regeringssamarbetet. Å andra sidan är regeringen inte beroende av Ålands framtid. Men det går heta rykten om att detta bara är början och att vi snart kan se fler avhopp.
Det skulle inte förvåna om även Obunden samling snart försöker positionera sig inför nästa års val genom att gå i opposition. Med tanke på alla duster som förekommit mellan partiet och regeringen så finns tydliga signaler om att så kan ske. Inte minst eftersom vi numera ser att åsikterna inte enbart går isär mellan Obunden samlings lagtingsgrupp och regeringen Thörnroos utan nu även mellan infrastrukturminister Christian Wickström (Ob) och lantrådet – senast i frågan om skärgårdstrafikens turlista för tvärgående linjen.
Kombinera detta med ett utbrett missnöje kring den förda politiken bland många partiaktiva inom Obunden samling så förefaller en sådan utgång innan valet rätt trolig.
På ett år hinner mycket hända, men vi kan redan nu konstatera att Ålands framtids avhopp troligen bara är starten på regeringspartiernas påbörjade arbete med att positionera sig inför valet 2023. Det i sig behöver inte betyda att vi ser flera partier som lämnar regeringen, men det kan bli en lite fränare debatt.
Inte minst kommer de övriga regeringspartierna Hållbart initiativ och Moderaterna behöva höja sina röster och bli tydligare i en rad frågor för att blidka missnöjda partimedlemmar som upplever att man inte fått gehör för sina idéer i den politik som förts. Valupptakten kan därmed börja.
Daniel Dahlén
