Säg Ukraina och få ålänningar hade höjt på ögonbrynen före den 24 februari 2022. Landet var en avlägsen plats som få om ens några hade en relation till. Någon hade varit till landet på semester och någon hade noterat landet i fotbollssammanhang. I övrigt var det ett land där mycket skilde sig från vårt samhälle. Allt ändrades med Rysslands brutala anfallskrig mot inte bara Ukraina utan hela den fria världens tankegods.
Ukrainas sak blev vår. Insamlingar påbörjades, ukrainska flyktingar togs emot och stora ideella krafter samlades för att göra konkreta insatser för folk på flykt. Plötsligt var inte Ukraina så långt borta. En kompis med polsk påbrå samlade in pengar till förnödenheter för att kunna ta hand om flyktingarna på plats i Polen. En annan vän började samla in pengar för att köpa dieselkraftverk för att lindra Rysslands terrorbombningar av ukrainsk infrastruktur. En tredje blev så arg att hen skänkte ett betydande belopp direkt till den ukrainska armén.
Det här är bara några exempel på insatser som vanliga ålänningar gjort för att hjälpa Ukraina. Händelserna skapade engagemang på ett sätt som vi sällan skådar och det håller i sig – även tre år efter krigets start.
Situationen i Ukraina berör, men väcker även engagemang och vilja att hjälpa. Så hur hemsk situationen än är i Ukraina så för de ideella insatserna hopp med sig - oavsett vad som utspelar sig i maktens korridorer.
Det råder ingen tvekan om att Ryssland under Putin har kastats bakåt i tiden, och vår syn på Ryssland kommer att ta generationer att, förhoppningsvis, normaliseras
För tyvärr har äldre generationers syn på Ryssland och ryssar besannats på ett sätt som vi kanske trodde, eller i alla fall hoppades, hörde till en förgången tid. I stället är det många av oss som nu kan konstatera att berättelserna som lever kvar i många ålänningars familjer från rysshärjningarna under stora ofreden, vinterkriget och fortsättningskriget tyvärr även kan besannas under vårt tidevarv.
När Ukrainas presidentfru Olena Zelenska under gårdagen besökte Åland så är det således ett besök hos vänner. För oavsett miljoner euro från Åland i donation till hennes fond för byggande av skyddsrum för skolor eller ej så är Ukrainas sak även vår sak. Den saken är klar. Det är det åländska engagemanget en tydlig indikator på.
Att beslutet om donationen däremot väckte förvånande ögon och att det fortfarande finns frågor kring detsamma ska inte på något sätt användas för att inte stå upp för Ukrainas sak. I rimlighetens namn gör det inte heller det, men i det svartvita tider vi lever i kan även en sådan fråga leda till polarisering. Å andra sidan ska donationen inte heller användas för att rättfärdiga något som gått fel till – om så är fallet.
Ukrainas sak är hela Europas sak och därmed även Ålands. Åland står fortsättningsvis upp för Ukraina och ska göra det så länge det krävs. De ideella krafterna sinar inte och besöket från Olena Zelenska kan sporra fler till att göra mer, men inte minst hålla andan uppe. För även om besöket ingick i avtalet, gällande donationen från Åland, visar det på att även det officiella Ukraina vill uppmärksamma det åländska stödet. Annars hade man ju givetvis inte gått med på en sådan skrivning. Så tack presidentfru Zelenska för att du uppmärksammar det åländska stödet och sporrar ideella krafter att fortsätta stöda Ukraina. Det tjänar både Ukraina, Åland och hela Europa på.
Daniel Dahlén
