Konstnärer har i alla tider lärt och inspirerats av varandra. Kopiera, vidareutveckla och skapa sin egen stil har varit den naturliga bildningsgången. Till skillnad från författare som gärna odlar myten om sin medfödda talang, omsorgsfullt förädlad i ensamheten på kammaren, är det flesta konstnärer generösa med att erkänna sina inspirationskällor. I konstlexikonen över gångna tiders mästare noteras noga vem de studerat hos. Att kalla sig originell och sedan avslöjas som simpel plagiatör är den största vanäran av dem alla för en konstnär.
Men sådana mänskliga trivialiteter bryr sig inte en AI-driven bildskapare om. Utifrån nätets samlade bildbank, bilder ursprungligen skapade av människor, sätter AI-programmet ihop egna kompotter efter användarens instruktioner. Man kan till och med mata in en konstnärs namn för att få maskinen att skapa en exempelvis Edward Hopper-liknande bild. Fast utan all den livserfarenhet och talang som den riktiga Edward Hopper grävde ur när han skapade sina fantastiska bilder av en alienerad samhällsgemenskap.
Dagens upphovsrättslagstiftning skyddar mot rena plagiat av enskilda bilder fram till sjuttio år efter konstnärens död. Men det går inte att skydda sin stil. Illustratörer, liksom de flesta andra frilansande kulturarbetare, lever redan under ekonomiskt tuffa omständigheter. Konkurrens från gratisarbetande maskiner är det sista denna prövade yrkesgrupp behöver.
De här bildskapande AI-maskinerna drivs av företag som hittills inte visat något intresse för frågans juridiska aspekter. Upphovsrättslagstiftningen behöver uppdateras för att hänga med. Konstnärer som inte vill att deras verk ska kunna användas av AI-bildgeneratorer måste ges möjligheten att tas bort.
Denna utveckling är en ofrånkomlig konsekvens av bildens devalvering rent allmänt. Samtidigt som bilder dominerar det offentliga rummet fullständigt, har kopplingen mellan bild och verklighet, eller mänsklighet, eroderats oroväckande snabbt. Den typiska bilden är inte längre en representation av något verkligt med inneboende värde. Det är bara färggrant innehåll. När polisen ska rädda olycksdrabbade tvingas de tränga sig fram mellan filmade åskådare. Tydligaste exemplet stod en av Sveriges största influerare, Margaux Dietz, för när hon härom veckan hittade en medvetslös man utanför sin ytterdörr och i stället för att ringa ambulans började hon filma honom, lägga på komiska ljudeffekter och publicera materialet på sina sociala medier som kul innehåll. Uppmuntrande nog blev reaktionen från hennes samarbetspartners den här gången stark, när flera annonsörer valde att avbryta eller pausa samarbetet.
Det är den mänskliga kreativiteten som hjälpt oss att skapa alla dessa nya bildverktyg som hjälper oss att uttrycka oss på nya sätt. Men samtidigt erbjuder nya sätt att gå vilse. Låt oss vara uppmärksamma på risken.
Petter Lobråten
tel: 26 633
