Foto:

Dags för rim och reson

Ytterligare ett pressmeddelande från Tullen som ställer allt på ända. Nu ska även tidningar och magasin införtullas, men i vanlig ordning vet inte Tullen hur det ska gå till i praktiken.

I ett pressmeddelande låter finländska Tullen meddela att ålänningar som prenumererar på tidningar från Sverige, Finland eller andra länder snart behöver förtulla in sina tidningar.

Oavsett om du läser till exempel Bamse, Allers eller Hufvudstadsbladet ska en tulldeklaration genomföras, och det oberoende av värde på försändelsen.

Det här ett helt orimligt regelverk. En enorm byråkrati införs som leder till högre kostnader. Ingen gynnas och beslutet är ett klockrent exempel på när byråkrati går före sunt bondförnuft.

Den 1 juli ändras mervärdesskattelagen i Finland. Förändringen har sitt ursprung i EU:s momslagstiftning och för Ålands del medför förändringen att även varor som skickas över den så kallade skattegränsen ska förtullas – även om värdet är under 22 euro.

En stor byråkratisk apparat börjar således ta sin form. I vanlig ordning har finländska Tullen informerat om att ändringen kommer, men inte hur den ska se ut i praktiken. Man väntar med att ge ut detaljer och kvar står många ålänningar med djupa veck i pannan.

Det finns säkert de som undrar varför man inte bara kan gå över till att läsa sina tidningar och magasin i elektronisk form. Och visst är det en lösning. Men det finns många som inte kan ta till sig en tidning i digitalt format, och framför allt uppskattar många den fysiska tidningen eller magasinet.

Dessutom är det många gånger inte möjligt att prenumerera på en elektronisk upplaga av en tidning eller ett magasin på grund av geografiska avgränsningar i mjukvara eller betallösningar. Ett resultat av att multinationella företag tillsammans med upphovsrättsorganisationer av monopolistisk natur fortsätter motarbeta det gränslösa Europa.

Förutom omfattande byråkrati kan regelverkets implementering få större verkningar på det åländska samhället än vad vi i dag ser.

En känsla av rättslöshet smyger sig på många av oss när dylika utmaningar uppstår.

En känsla som är lätt att förstå och får en att känna det som om man är del av en Kafka–liknande process. Visserligen är ålänningen van vid att förtulla allt mellan himmel och jord, men nu börjar vi komma ner på en nivå som enbart går att betecknas som absurd. Känslan av rättslöshet och utsatthet finns där och odlas på av berörda myndigheter.

Skattegränsärenden är för viktiga för att enskilda tjänstemän på Finansministeriet och Tullen ska få äga frågan. Istället måste det finnas en tydlig politisk beställning från såväl Helsingfors som Åland. Annars är vi snart i ett skede där tullregler och skattegränsregler är för komplicerade för att hanteras av ålänningen och åländska företag men även för externa leverantörer. Det visar de senaste veckornas turer med Tullen på.

En slopad skattegräns är inte heller ett alternativ då det i sin tur skulle äventyra hela det åländska samhället. Vi måste således hitta en lösning som gör att vi kan bibehålla skattegränsen, men med så lite byråkrati som möjligt. Om dylika förhållanden har lösts på andra håll i Europa borde de rimligtvis även gå att lösa här.

Det är dags för lite rim och reson i frågan. Lyft bort frågan från tjänstemännen och hitta en politiskt hållbar lösning. Tillräckligt med tid har redan gått till spillo och dagen D rycker allt närmare.

Hittat fel i texten? Skriv till oss