Som Ålandstidningen kunde berätta i går kräver 34 kvinnor i ett öppet brev till Teater Alandicas styrelse att teaterledningen tar itu med de sexuella trakasserier som en del problematiska män tillåtits utsätta kvinnliga medarbetare för i många år.
Nu blev den utlösande faktorn incidenten under teaterns gästspel i Åbo i början av mars. En av de män som pekas ut som mest sexuellt påträngande, ska ha tafsat både utanpå och innanför kläderna på flera av ensemblens unga kvinnor medan han envist tjatat om att få ha sex med dem. En av de utsatta kvinnorna beskriver att hon slutligen blev utsatt för ett sexuellt utnyttjande. Det bästa vore naturligtvis om saken polisanmäldes och utreddes grundligt.
Men problemet är inte nytt. Och det handlar egentligen inte mest om det lilla antalet omogna män som inte accepterar ett nej och anser sig ha rätt att oinbjudna ta på andras kroppar – huvudproblemet är strukturellt. Att de här – få – problematiska männen och för all del en del kvinnor också, kan bete sig så här beror på att omgivningen tillåter det genom att låtsats inte se. Och när de ser ursäkta med dumheter som: ”han är ju sådan”, eller det ännu dummare ”pojkar måste få vara pojkar”, eller det allra dummaste: har man sagt A får man säga B – det sista sagt med en menade blick på den kvinna som ångrat sig mitt i en påbörjad flirt.
Sexuella överträdelser är delikata problem eftersom de inblandade utgår från sina egna subjektiva upplevelser av händelsen. Vi är alla olika bra på och intresserade av att läsa av andras signaler. Därför behövs enkla spelregler som att nej betyder nej, och att en tystnad inte med självklarhet betyder ja. Kort sagt grundorsaken till att en samtyckeslag behövs.
På en teater arbetar man med känslor. Det är en underbar plats för fantasi och gränslöshet i ordets positiva bemärkelse. Men det innebär också att den som leder en sådan verksamhet har extra stort ansvar. Som en av de kvinnor som undertecknat det öppna brevet så klokt formulerade det till Ålandstidningen: ”En skådespelare måste kunna känna sig helt trygg, både på scenen och bakom. Teatern är en speciell plats genom att man öppnar sig så fullkomligt för varandra och gör sig så sårbar. Det är en grundförutsättning att alla kan lita på att ingen utnyttjar det”.
Att bli utsatt för en oönskad och påträngande sexuellt invit är både pinsamt och obehagligt. I synnerhet om man som utsatt är yngre och i ett beroendeförhållande till förövaren. Som ung kan det dessutom vara svårt att veta vad som anses som normalt i en speciell miljö, särskilt om uppvaktningen kommer från en auktoritet. Om ingen annan reagerar på att något skulle vara fel, ligger det nära till hands att i stället för att bli arg, skämmas och skuldbelägga sig själv.
Därför är det oerhört viktigt för en föreningsledning att vara lyhörd och reagera på den här sortens signaler. Liksom att hålla samtalstonen fri från skämt och kommentarer som översexualiserar miljön och förskjuter gränser, i synnerhet om man har ansvar för ungdomar.
34 modiga kvinnor har nu gått i bräschen och lyft det här problemet i ett öppet brev som de alla undertecknat och skickat till styrelsen för Teater Alandica.
Men vi är säkra på att det finns fler personer som utsatts för liknande övergrepp inom den åländska kulturvärlden. Tveka inte att höra av er till Ålandstidningen. Det är hög tid att vädra ut den unkna luften.
Petter Lobråten
tel: 26 633
