Riksdagsledamot Mats Löfström undrar hur det kommer sig att lagstiftningens effekter för åländska klienter i Sverige inte uppmärksammats tidigare under lagstiftningsprocessen. Det är en mycket berättigad fråga.
<@Fotograf>Finlands riksdag
Riksdagsledamot Mats Löfström undrar hur det kommer sig att lagstiftningens effekter för åländska klienter i Sverige inte uppmärksammats tidigare under lagstiftningsprocessen. Det är en mycket berättigad fråga.
Foto: Finlands riksdag
Foto:

Bild

Dra inte undan mattan för omsorgsberoende utomlands

Den finska, liksom den åländska politiska ivern att minska budgetunderskottet drabbar återigen främst de allra svagaste i samhället. Nu riskerar omkring tio ålänningar med individuellt anpassad omsorgsplats i Sverige att mista sin enda inkomst, folkpensionen.

Från och med den 1 februari 2025 betalar inte längre Finland genom FPA folkpension eller andra grundläggande förmåner till finländare som stadigvarande bor utomlands. Beslutet följer ett beslut i EU-domstolen från 2017 och tillämpas redan Sverige. Den som inte officiellt arbetat ihop till arbetspension utan är hänvisad till folkpension tappar på ett bräde hela inkomsten, knappt 900 euro per månad.

Beslutet saknar såväl analys som händer och fötter. Det enda som är klart är att finska staten tror sig spara 38 miljoner euro på kuppen. Finländska folkpensionärer som av en eller annan orsak bor utomlands lämnas vind för våg. Ingen kontroll görs om de drabbade har någon social förmån från det land man bor i.

Omkring tio ålänningar med särskilda behov bor i dag i Sverige. Anledningen är att Åland (KST) inte anser sig ha resurser att erbjuda motsvarande specialomsorg. Paletten över omsorgsbehov är bred och till viss del är det begripligt att Ålands småskalighet inte kan erbjuda allehanda specialanpassad vård och omsorg. Enligt uppgift grundar sig merparten av dessa placeringar i Sverige även på ömsesidiga överenskommelser, det vill säga att klient, anhöriga och intressebevakare är överens om att detta är den bästa lösningen.

Men nu sågar alltså finska staten av den enda inkomstgrenen för de som är inackorderade på specialboenden utanför Åland/Finland. Med vilken human kontroll? Har lagstiftningen ens föregåtts av någon form av konsekvensanalys? Ålands företrädare i riksdagen Mats Löfström lyfter frågan i ett spörsmål med målsättningen att berörda klienter genom individuell prövning ska få behålla sin pension tills att lagen ändrats. Även Ålands företrädare i Nordiska rådets gränshinderråd Fredrik Karlström (MSÅ) lyfter frågan. Det är bra. Men…

Den uppkomna situationen visar att det slirar betänkligt i både kontakt och lagstiftning mellan Åland och Finland. Än en gång har den finska lagberedningen ”förbisett” att höra ålänningarnas synpunkt. Och det här förfaringssättet har snarare blivit legio än undantag. Om det inte är fullständigt uppenbart att en lagstiftningsprocess berör Åland struntar statsrådet i att skicka ärendet för utlåtande och spar på så sätt både tid och arbetsinsats med att översätta handlingarna till svenska.

Riksdagsledamot Mats Löfström undrar hur det kommer sig att lagstiftningens effekter för åländska klienter i Sverige inte uppmärksammats tidigare under lagstiftningsprocessen. Det är en mycket berättigad fråga. I första hand borde KST som omsorgsgivare uppmärksammat detta. Nu var det anhöriga och intressebevakare till berörda klienter som slog larm. Men bättre sent än aldrig.

Om Finland (och Åland) vill framstå som en anständig, västerländsk välfärdsstat ska givetvis alla folkpensionsberoende medborgare som av omsorgs- eller vårdskäl bor utanför landets gränser ges full ekonomisk trygghet från hemlandet. Punkt!

Ove Andersson

tel: 26 026

Hittat fel i texten? Skriv till oss