Förra veckan släppte tidigare ordförande för ECB, Mario Draghi, sin rapport om den framtida europeiska konkurrenskraften. En dyster läsning som bekräftar det som många redan konstaterat – EU halkar efter och USA och Kina springer ifrån oss.

Rapporten uppmärksammades av den åländska näringsministern Jesper Josefsson (C), som i en insändare skriver att Åland kan äga frågan och nyttja självstyrelsen till att bidra till ett mer effektivt och mindre byråkratiskt Åland. Det är en viktig markering och nu väntar vi på de konkreta åtgärderna.

Mario Dragons rapport skvallrar om ett Europa där det finns bristande innovation och kompetensförsörjning. Europa ligger efter i den teknologiska utvecklingen och den digitala omställningen går för långsamt. EU:s egna konkurrensregler har gjort att till och med våra storbolag är för små för att kunna konkurrera. Här finns stora möjligheter att luckra upp regelverket så att det blir lättare för företag att gå samman och därigenom stärka sin konkurrenskraft.

I den här verkligheten ska Åland agera. Åland som presterar dåligt även i en europeisk kontext. Åland som inte har haft någon tillväxt att tala om sedan 2008.

Att inte detta fullständigt dominerar den åländska politiska debatten är ytterst förvånande och direkt oroväckande. Många av våra politiker fortsätter att debattera fördelningspolitik när det tydligt och klart är tillväxt som måste stå i fokus för att vi ska ha ett välmående Åland även i morgon – med bra skola, vård och omsorg. Om inget görs har vi bara sett början av de inbesparingar som nu skymtas och det stora investeringsunderskott som råder inom det offentliga Åland.

Om inte Åland, och för den delen hela Europa, tar tag i konkurrenskraftsfrågan och tillväxten blir resultatet att dagens generationer fortsätter låna av kommande. Då får våra barn betydligt sämre förutsättningar där uteblivna investeringar och ett uteblivet fokus på tillväxt ska betalas av dem samtidigt som de ska bära bördan av att befolkningen åldras. Det är direkt oansvarigt.

Det är lätt att bli pessimistisk när man ser siffrorna och ett bristande ekonomiskt ansvarstagande. Samtidigt finns här möjligheter om man bara vill och tar ledarskap.

För att öka Europas konkurrenskraft nämner Draghi behovet av att snabba upp beslutsprocessen, satsa mer på på innovation, stärka kompetensförsörjningen, göra det lättare att kommersialisera nya uppfinningar, sänka energipriserna samtidigt som vi minskar koldioxidutsläppen, ökar säkerheten och producerar mer själva och inte minst minskar byråkratin.

Det finns således ett recept och olika sätt att gå framåt i frågan, men det krävs att fokus skiftar. Att vi får se fler konkreta förslag på stärkt konkurrenskraft och där vi ser mer action än snack. Att våra politiker vågar lyfta sig till nya nivåer i debatten och har fler visioner och idéer gällande tillväxt. Samtidigt som vi odlar ett klimat i samhället där vi arbetar mer tillsammans för att skapa goda förutsättningar.

Där politiker även förstår att de inte själva behöver sitta med alla svar utan där man aktivt söker samarbete och inflöde av idéer från andra delar av samhället. Då kan det bli åka av.