Elhybridsaffären och Centerns implosion som följde på skadeståndsdomen har sänkt ålänningarnas förtroende för de folkvalda i självstyrelseborgen till nya bottennivåer. Den ovärdiga cirkus som spelats upp inför mer eller mindre öppna ridåer har fått den åländska politiken att se ut som en lekstuga snarare än ett parlament som står redo att ta över nya behörigheter från finska staten.
Det allra viktigaste de folkvalda i lagting och landskapsregering (LR) har att göra under resten av denna mandatperiod är att återskapa det förlorade förtroendet för självstyrelsens viktigaste organ.
I debatten efter talmansdebaclet har många politiker uttryckt att lagtinget och LR nu måste få arbetsro för att ta tag i de frågor som finns på agendan. Dessvärre signalerar ”arbetsro” knappast det ålänningarna helst av allt vill se från sina folkvalda – det är snarare konkreta, snabba lösningar på de problem som de senaste mandatperiodernas skyttegravskrig satt i en aldrig så lång långbänk.
I dag är det 1.307 dagar kvar till nästa lagtingsval. Politikerna och partierna har alltså 1.307 dagar på sig att övertyga väljarna om att det är viktigt och rätt att avlägga en röst på något av de alternativ som då ges i valet.
I dag tycks rätt många tvivla på att det är så – och det är politikens fel att förtroendet sviktar.
De senaste veckornas händelser är bara toppen på ett isberg av ineffektivitet från det åländska parlamentet som undan för undan urholkat förtroendet för lagtingets arbete. Väljarna är inte dumma, utan ser behoven som finns. Det handlar om vården, om skolorna, om äldreomsorgen, om skärgårdstrafiken och om kommunernas förutsättningarna och indelning, om en digitaliseringsresa där Åland halkar efter.
Det handlar kort sagt om saker som i vardagen påverkar ålänningarna, om saker som på det mest påtagliga sätt påverkar Ålands attraktionskraft och förmåga att locka till sig fler människor att fylla de hål som ofrånkomligen, inom bara några få år, kommer att uppstå på många av dagens arbetsplatser i både offentlig sektor och det privata näringslivet.
Dessvärre har mycket lite hänt under de senaste mandatperioderna. Ett enigt lagting antog för tio år sedan en omfattande plan för skärgårdstrafiken, men vid sidan av uppgradering av hamnar är egentligen det enda som hänt att man köpt in ett begagnat fartyg som uppenbarligen inte fungerar under åländska vintrar och man har dömts till ett skadestånd på 13 miljoner euro.
I kommunfrågan misslyckades båda sidor med att skapa bättre förutsättningar för kommunerna, och nu står flera av dem inför en ekonomisk vargavinter där landskapet ofrånkomligen kommer att behöva gripa in med ekonomisk hjälp.
Digitaliseringen har förvisso tuffat på, men i alldeles för långsam fart och med oklara mål och medel.
Äldreomsorgen (och här är det inte bara landskapet som felar) är ett område som ”alla” är överens om kommer att bli allt svårare att hantera, men förmågan till gemensamma lösningar finns inte.
Skolorna visar fina resultat, men samtidigt är det en förskräckligt stor andel av eleverna som upplever trakasserier och sexuella övergrepp dagligen.
Över allt detta härskar frågan om landskapets ekonomi, det som ligger till grund för vad man kan göra. Underlåtenheten att komma till bukt med de närmast ständiga underskotten i landskapets budget kommer att kännas de kommande åren. Finansminister Mats Perämaa (Lib) har gått ut hårt och lagt en väg till budgetbalans med stora inbesparingar varje år. Frågan är om det politiska modet och uthålligheten finns för att hålla linjen?
Förtroendet för politiken på Åland har förmodligen aldrig varit så lågt som det är i dag. Ja, det krävs arbetsro efter de senaste veckornas turbulens, men ro får inte innebära att frågor som redan tagit allt för lång tid att lösa får ligga på långbänken ytterligare en mandatperiod.
Ålänningarna vill att de folkvalda ska ta ansvaret att lösa de samhällsproblem som vi alla vet finns och kommer. Redan har många års trätande försenat många saker som borde vara åtgärdade.
Det bästa sättet för våra folkvalda att återuppbygga förtroendet för självstyrelsens beslutande och verkställande organ är att i brådskande takt lösa problemen som det åländska samhället står inför.
Det är vägen fram mot en vitalare och mer förtroendeingivande åländsk politik.
Jonas Bladh
tel: 266 38
