En av de första saker Friedrich Merz gjorde efter att han och hans CDU vunnit det tyska valet var att tydligt markera mot USA, Donald Trump och den nya världsordning som den amerikanske presidenten skapat efter sitt tillträde för bara en månad sedan.
”Min absoluta prioritet kommer att vara att stärka Europa så snabbt som möjligt så att vi steg för steg verkligen kan uppnå självständighet från USA. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga något liknande i ett tv-program. Men senast efter Donald Trumps uttalanden förra veckan är det klart att amerikanerna, åtminstone denna del av amerikanerna, denna administration, i stort sett är likgiltiga inför Europas öde”, sade Merz i tyska tv-kanalen ARD och tillade: ”För mig är det en absolut prioritet att stärka Europa så fort som möjligt, så att vi steg för steg kan åstadkomma ett oberoende från USA”.
Att en nyvald europeisk ledare uttrycker sig på det sättet hade varit i princip omöjligt för bara några veckor sedan. Men i den nya världsordningen, som bara är en månad gammal och sammanföll med att en techmiljardär och hans president flyttade in i Vita huset, har EU-länderna hamnat rejält i kläm.
Som Friedrich Merz konstaterar i intervjun har Trump när det gäller kriget i Ukraina lämnat samarbetet med Europa för att i stället ge sig i lag med Ryssland och dess diktator Vladimir Putin, en man Trump ständigt hyllar.
Därför är det retoriska långfinger Mertz visar Trump i intervjun lika upplyftande som ett möjligt startskott för en i alla delar omvälvande förändring av säkerhetspolitiken i Europa. Många har redan pekat på behovet av att EU-länderna rustar såväl försvar som försvarsindustrier – men ingen europeisk ledare har varit så tydlig som Friedrich Merz.
När han sedan, i senare intervjuer, går vidare med att öppna för att Tyskland, Frankrike och Storbritannien kan komma att bilda ett gemensamt kärnvapenförsvar för Europa – med möjligheten till franska kärnvapen på tysk mark – ger det ytterligare en indikation på hur stor omsvängningen i den europeiska säkerhetspolitiken kan bli.
Men Merz utspel talar inte bara om den nya säkerhetspolitiken, utan om ett EU som länge sökt en ny stark ledare och kanske nu har hittat en sådan. Sedan Angela Merkels makt falnade för ett antal år sedan har det funnits ett maktvakuum i EU-samarbetet som andra länder skickligt kunnat utnyttja. Framför allt behöver EU att den grundläggande axeln Tyskland-Frankrike fungerar och agerar motor i den ekonomiska utvecklingen inom unionen. Och just detta är något som Friedrich Merz tryckt hårt på i sin valkampanj.
Att bygga ett starkt och mer självständigt EU kommer att vara en nödvändighet i den nya värld som Trump skapat, och det har också ett brett stöd av invånarna i EU. Bertelsmann Stiftung, som gör undersökningar i EU-länderna och USA, konstaterar att stödet i EU för att unionen ska gå sin egen väg i säkerhetspolitiken växt lavinartat. 2017 tyckte bara var fjärde EU-medborgare att EU skulle gå sin egen väg geopolitiskt, i dag är siffran 63 procent.
Donald Trumps hantering av Rysslands invasionskrig i Ukraina, där USA tagit sig rätten att förhandla ensidigt med Ryssland utan Ukraina eller EU vid bordet, har ytterligare visat på behovet av ett starkare Europa, både militärt och ekonomiskt. Lägg därtill att unionen och dess medlemsländer måste förhålla sig till den danande nykolonianism som Trump luftat de senaste månaderna, så inser vi snart att EU behöver stärkas på många plan.
Däremot kan vi konstatera att Trumps parhäst Elon Musk inte tycks ha haft den inverkan på det tyska valet som han kanske hoppades när han ivrigt uttalade sitt stöd till högerextrema AfD. Partiet fick förvisso ett starkt stöd och dubblerade sitt röstetal jämfört med förra valet 2021, men stödet växte inte efter Musks inspel. Också detta, ett en officiell företrädare för den amerikanska regeringen gav sig in i den tyska valrörelsen, ligger till grund för Friedrich Merz hårda tongångar gentemot Washington. ”Washingtons valpåverkan var inte mindre dramatisk och skamlös än den vi har sett från Moskva”, konstaterade den nya tyska – och europeiska (?) – ledaren.
Jonas Bladh
