Den gemensamma räddningsmyndigheten borde flyttas till räddningsverket i Mariehamn. Det är en förändring som är relativt enkel att genomföra och som skulle ge synergieffekter. Robert Jansson
Den gemensamma räddningsmyndigheten borde flyttas till räddningsverket i Mariehamn. Det är en förändring som är relativt enkel att genomföra och som skulle ge synergieffekter. Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Det är dags att släppa prestigen

Det är dags för alla parter att släppa prestigen och fokusera på att arbeta tillsammans för att skapa en effektiv och samordnad räddningstjänst.

Drygt 14 månader har passerat sedan samtliga kommuner på Åland i december 2023 gav grönt ljus för en ny gemensam räddningsmyndighet. Ett beslut som markerade slutpunkten på decennier långa diskussioner, förhandlingar och försök att få till ett samarbete.

När den nya räddningsmyndigheten inledde sitt arbete den 1 maj i fjol fanns det stora förhoppningar om att de traditionella gränsdragningarna och revirtänkandet inom räddningssamarbetet skulle bli ett minne blott, och att myndigheten skulle hitta mer effektiva arbetsmetoder som ytterligare skulle stärka den höga servicen till medborgarna.

Tio månader senare har förhoppningarna inte infriats. Som Ålandstidningen rapporterat de senaste veckorna har den biträdande tjänstlediga räddningschefen Karl Nordlund bland annat ifrågasatt avsaknaden av långsiktiga strategier och viktiga styrdokument.

Det revirtänkande som länge präglat räddningsarbetet på Åland verkar fortfarande vara närvarande.

Att bygga upp en ny organisation tar tid, men man kan fråga sig om det är rimligt att myndigheten – snart ett år efter att den inledde sitt arbete – fortfarande saknar en tydlig form, klara målsättningar och att medlemmar upplever att revirtänkandet lever kvar.

Utifrån framstår det som att kommunernas beslut om den gemensamma räddningsmyndigheten främst drevs av en vilja att bara få samarbetet i mål efter många års försök, snarare än av en öppen inställning där alla förutsättningar och villkor noggrant övervägts för att skapa en så välfungerande myndighet som möjligt.

Skulle man ha gjort det hade arbetet nämligen präglats av en tydlig struktur och gemensam vision, och inte av känslor av vi mot dem och otydlighet.

I Mariehamn tycks känslan vara att Jomala har kopplat ett grepp om den nya räddningsmyndigheten, med både den fysiska placeringen i Jomala samt räddningschefen och ordförandeposten i räddningsnämnden. Staden vill nu utreda myndighetens första år innan man går vidare med några organisationsförändringar.

Rimligt. Men här kommer ändå några förslag till förändringar:

• Placera myndigheten vid räddningsverket i Mariehamn. Mariehamn har i dag Ålands enda yrkeskår och räddningsverket sköter sjuk- och ambulanstransporter. Detta förslag torde inte vara några problem att få igenom eftersom räddningschefen Lennart Johansson nyligen sagt att placeringen inte spelar någon roll bara man får ändamålsenlighet.

• Utse en nämndordförande från skärgården enligt förslaget från Lemlands nämndrepresentant Roger Henriksson. Det skulle kunna bidra till att flytta fokus från gammalt groll mellan Mariehamn och Jomala och i stället skapa en mer samarbetsinriktad ledning.
• Undanröj alla gränsdragningar i de befintliga larmplanerna. Räddningsarbete som syftar till att rädda liv ska inte begränsas av administrativa hinder.

Det är uppenbart att räddningsmyndigheten så här långt inte blivit vad den var tänkt att bli, och framför allt borde bli. Nu är det dags att alla inser att det bästa för Åland är om alla släpper revirtänkandet och börjar samarbeta på riktigt.

Kevin Eriksson

tel: 26 643

Hittat fel i texten? Skriv till oss