Ett flertal av de åländska kommunerna vacklar betänkligt på grund av stora ekonomiska utmaningar. Ansökningar om likviditetsstöd duggar tätt och en starkt bidragande orsak till detta är, som Ålandstidningen skrivit om, att de åländska kommunerna drabbats av en skattesmäll på grund av skatterättelser. Samtidigt är det tydligt att det inte stannar där, utan att ett flertal åländska kommuner brottas med utmaningar av strukturell karaktär och en tvingande lagstiftning som inte spelar med det lilla samhälle vi lever i.
Kommunsammanslagning muttrar nog många ute i stugorna som undrar varför inte den diskussionen tagit ny fart. Samtidigt står det klart, efter de senaste valen, att de politiska förutsättningarna för sammanslagningar ännu inte finns. Man behöver även vara medveten om att en sådan reform i sig inte reder upp det allena.
Förvisso kan kommunsammanslagningar, om de görs rätt, leda till inbesparingar men frågan är nog om majoriteten av våra politiker har den tågan i sig och vågar ta de strider som det skulle krävas – i form av till exempel personalnedskärningar, nedstängningar av kommunala serviceinrättningar.
I torsdagens Ålandstidning fick vi läsa att Sund kan komma att lämna kommunförbundet. Kommundirektör Andreas Johansson säger att det inte föreligger något missnöje mot Ålands kommunförbund men att kommunen måste se över alla sina frivilliga åtaganden. Det är sant, men samtidigt olyckligt om de åländska kommunala beslutsfattarna börjar fatta kortsiktiga ekonomiskt fördelaktiga beslut när vi samtidigt vet att ökat kommunalt samarbete är nyckeln till en långsiktigt ekonomiskt hållbar lösning.
Och med all respekt handlar det just i Sunds kommun om en inbesparing om 12.577 euro per år, så det kan inte vara ett problem. Inte så länge som kommunen kan, som i fjol, ge stöd till föreningar som till exempel Ålands reservister som fick ett föreningsbidrag om 4.000 euro för köp av drönare. Något som inte alls har med kommunens kärnverksamhet att göra och är synnerligen av mindre vikt än samarbete med andra kommuner.
Om de åländska kommunerna ska lyckas vara ekonomiskt hållbara över tid behöver vi fler politiska incitament till samarbete. Här finns alla möjligheter för den kreativa politikern att tillsammans med kommunerna hitta nycklar till samarbete.
Det betyder inte fler kommunalförbund utan andra, mer effektiva, lösningar där det finns tydliga ekonomiska incitament från landskapsregeringen.
Vidare måste vi få ett stopp på lagstiftningsivern som driver på byggandet av dyra byråkratiska processer i våra kommuner. Ett typexempel på det är lagstiftningen om barnomsorg och grundskola som ändrades i augusti 2022. Det berörde bland annat rätten till barnomsorg och högre utbildningskrav som har gjort det svårare att hitta kompetent personal.
Samtidigt vittnar personal om allt mer tid ska sättas på dokumentation. Till vilken nytta kan man fråga? Har vi haft så många och stora problem med våra åländska daghem att ett sådant system behövs?
Det kan säkert framstå som att kommunernas storlek är det enda bekymret och att det skulle lösas med kommunsammanslagningar. Men vi behöver vara på det klara med att om lagstiftning fortsätter svälla ger den bekymmer även åt större enheter.
Så vill man på allvar komma vidare i frågan måste lagstiftningen anpassas efter våra åländska förhållanden och fler incitament till tvärkommunala måste komma till.
Daniel Dahlén
