Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) har de senaste veckorna levererat två intressanta rapporter. Rapporterna behandlar konjunkturläget våren 2021 samt ger en analys av utbildning och arbetsmarknad utifrån framtida tillväxtmöjligheter och utmaningar för den åländska ekonomin.
Rapporterna väcker såväl oro som hopp, men framför allt visar de att Åland har stora frågor att ta tag i.
Den senaste tiden har såväl landskapsregeringen som oppositionen presenterat sina idéer kring åtgärder för att ta Åland till nästa nivå efter pandemin.
Åtgärdsförslagen har dock varit få till antal och konkreta insatser har till stora delar lyst med sin frånvaro.
Samtidigt visar rapporterna från Åsub att behovet av reella insatser är större än någonsin.
Konjunkturläget våren 2021 är för Åland mycket utmanande. Enligt preliminära beräkningar förlorade Åland närmare 15 procent av BNP under fjolåret. Ålands tapp är långt värre än såväl Sveriges och Finlands och återhämtningen kommer dessutom att ta betydligt längre tid här.
Visserligen är Ålands negativa BNP-utveckling en effekt av en negativ chock utifrån. Således är det vi nu upplever inte kopplat till den långsiktiga ekonomiska hållbarheten i Ålands ekonomi. Däremot poängterar Åsub att Åland måste komma till rätta med det strukturella underskottet i den offentliga sektorn. Detta för att klara en långsiktig hållbarhet i en pandemifri omgivning.
Från politikerhåll har detta även noterats, men samtidigt är det synnerligen förvånande att det politiska Åland har så stora svårigheter att ta detta faktum till sig och vidta åtgärder.
Det talas om lån och mindre nedskärningar, men de tidigare diskussionerna om behovet av en omdefiniering av samhällskontraktet saknas. Vad detta beror på kan man bara spekulera kring, men det finns tydliga tecken som tyder på att det finns en rädsla hos de åländska politikerna att domen från väljarna skulle bli hård om man vidtog de åtgärder som verkligen är behövliga utgående från dessa rapporter.
Om det verkligen är så det politiska etablissemanget resonerar är det synnerligen intressant – för då börjar vi prata om kvartalspolitik och inte den långsiktiga politik som Åland nu är i stort behov av. För med lån gnager man på kommande generationers möjligheter att bo och leva på Åland. Och de som påverkas mest har i dag liten eller ingen möjlighet att påverka den politiska utvecklingen. Vi skuffar således bara problem framför oss.
Åsub lyfter därutöver i sin rapport om utbildning och arbetsmarknad fler utmaningar. Den åländska befolkningsstrukturen är synnerligen utmanande. Åland har på sikt för få personer i arbetsför ålder. En utveckling som dessutom stärks av att Åland har svårt att locka till sig yngre personer att bo och leva på här.
Samtidigt visar rapporten klart och tydligt att Åland behöver inflyttning och återflyttning. Inte minst av högutbildad arbetskraft. Det är själva huvudnyckeln för att få åländska företag att kunna fortsätta utvecklas och bidra till det åländska samhället i stort, men även för att vi ska kunna upprätthålla hela samhällsapparaten.
I dessa rapporter finns väldigt mycket för det åländska samhället att ta till sig. Åland behöver kort och koncist jobba för aktiv in- och återflyttning av yngre personer till Åland.
Åland behöver dessutom jobba klart och tydligt med att få bort de strukturella underskotten i den offentliga ekonomin.
Dessa fakta måste vi alla ta till oss och åländska politiker måste ha som underlag i sitt arbete. Allt för att Åland även i framtiden ska vara framgångsrikt och attraktivt.
