Ingress_A:Att så många som möjligt kan bo hemma så länge som möjligt är avgörande om vi ska klara av den demografiska utvecklingen framöver.
Redan för elva år sedan uttryckte stadens dåvarande äldreomsorgschef Bitti Viik att flervåningshus utan hiss är ett av de stora problemen inom äldreomsorgen.
Tidigare den här veckan lyftes samma problem när en 83-årig kvinna bosatt i centrala Mariehamn larmade om att hon snart inte längre kan bo hemma eftersom det inte finns någon hiss i hennes flervåningshus.
Det säger sig självt att den som bor i ett sådant hus kommer att bli alltmer isolerad i takt med stigande ålder och ökande fysiska svårigheter. I slutändan till den grad att boendet närmast kan liknas vid ett fängelse.
Så vill varken samhället eller någon enskild drabbad ha det.
Kanske finns det någon som vill hävda att situationen inte är lika besvärlig som för tio år sedan. Det har trots allt byggts en hel del lägenhetshus i Mariehamn under det senaste decenniet och i dag klarar Mariehamns stad med råge målet om att minst 90 procent av alla personer över 75 år ska bo hemma.
Problemet är att andelen som i dag bor hemma uteslutande speglar hur många som får plats på äldreboendena, och inte hur många som vill eller har möjlighet att bo hemma.
I Sverige upplever hela 26 procent av pensionärerna att det är svårt att få tag på en bostad anpassad efter de egna behoven, och situationen är densamma i Mariehamn: Dåligt anpassade bostäder gör att äldre söker sig till ett äldreboende tidigare än vad de annars hade gjort.
Det är bra att Mariehamn kommit till skott med planerna på ett nytt äldrecenter och att Marstad sedan tidigare utreder möjligheterna att bygga seniorbostäder. De privata äldreboenden som byggs är för dyra för många, och samtidigt råder det ingen tvekan om det behövs fler äldreboendeplatser i staden.
Men det behövs också satsningar som gör det möjligt för så många som möjligt att bo hemma så länge som möjligt. Hur ska vi annars hantera den demografiska utvecklingen framöver?
Människor vill vara självständiga och bestämma över sitt eget liv och då är det en förutsättning att den plats där man faktiskt tillbringar största delen av sin tid kan anpassas i så hög utsträckning som möjligt.
Därmed ska inte enskilda bostadsaktiebolag behöva tömma kassan för anpassningar som kanske bara en boende behöver, men frågan är om samhället i stort har råd med att inte göra mer? Det som inte kostar i dag kostar i det här fallet med all säkerhet i framtiden, och därför finns det kanske anledning att se över informationen kring, och upplägget för, stöd som till exempel berör anpassningar i bostadshus.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
