Inför sommaren talades det om rekordvärme och torka, lik den 2018. I stället fick vi väldigt mycket regn.
Globalt sett har sommaren präglats av både starka skyfall och värmeböljor. Juli är den hittills varmaste månaden som någonsin uppmätts, och flera platser i världen har plågats av svåra skogsbränder och fruktansvärd torka. FN:s generalsekreterare säger att ”jorden kokas” och att det här bara är början. Temperaturökningar är i linje med vad experter har varnat för i decennier, och forskarvärlden slår fast att värmeböljorna som härjat hade varit närmast omöjliga utan människans utsläpp av växthusgas.
Ett varmare klimat hänger ihop med kraftigare regn. Värmen gör att vattenångan i atmosfären kan öka och leda till mer nederbörd. Extrema vindar och skyfall förekommer också i ett opåverkat klimat – men varmare atmosfär är en bidragande faktor. Regn och intensiva oväder kan alltså väntas bli en större del av vår vardag.
När de varma luftmassorna från värmeböljan i Sydeuropa träffade den svalare luften i norr bildades stormen Hans. I Norden lämnade Hans efter sig stor förödelse i form av översvämmande fastigheter, bortblåsta tak, avstängd trafik och bortspolade vägar. Att återställa de materiella skadorna kräver ett omfattande arbete.
På en del håll blev det höga vattenflödet en stor fara för allmänheten, som i Norge där en vattendamm utanför Oslo kollapsade, hundratals personer behövde evakueras och hus drogs med i jordskred.
Oväder kan förutspås med hyfsad tillförlitlighet några dagar i förväg, men längre än så är omöjligt. Hur förberett är vårt samhälle på att extrema väder kan slå till allt oftare?
Det finns en viss beredskap, men problemet är att den utgår från hur klimatet har varit tidigare. Vägar, bebyggelse, vatten- och avloppsnät är byggda utifrån historiska händelser, innan man visste lika mycket om klimatförändringarna. Risken är att planeringen inte längre räcker till.
De negativa effekter som klimatförändringarna ger upphov till måste undvikas genom minskade utsläpp av växthusgaser, men klimatet är redan i förändring och en del effekter ser vi redan. Samhället behöver rustas för de nya utmaningarna. Oavsett hetta eller skyfall är det viktigt att vitala funktioner kan upprätthållas, och att skador hanteras på bästa möjliga sätt.
Ett aktivt arbete med klimatanpassning kan till exempel vara att utveckla system för tidig varning, ta reda på var sårbarheter finns, göra förberedelser för akuta händelser och arbeta med försäkringslösningar.
En annan åtgärd är att bevara eller återskapa grönområden och våtmarker, som inte minst är viktiga för att fånga upp vatten vid kraftiga skyfall.
Det finns inspirerande exempel att lyfta fram. Mariehamn har prisats för anläggandet av våtmarksområde. Staden planerar också för en sedimenteringsbassäng norr om Tullarns äng, som inte bara renar dagvattnet innan det når Slemmern utan också har en viktig funktion inför extrema skyfall.
Att anpassa samhället efter utmaningarna är ett nödvändigt arbete, och medvetenheten om vikten av det behöver öka.
Ju mer vi lyckas begränsa uppvärmningen, desto mindre blir behovet av klimatanpassningsåtgärder. För att stoppa klimatförändringen måste samhället utvecklas i en riktning som minskar utsläppen.
Samtidigt som de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna är så påtagliga på många håll verkar politikens gensvar dröja. Åtgärder riskerar att bli impopulära, och inom en del populistiska rörelser spelar man på klimatskepticismen som ett av sina kort. För många väljare är klimatfrågan fortfarande inte en av de viktigaste frågorna. Det är ett abstrakt, gigantiskt existentiellt hot som är svårt att greppa.
Från individens sida är det viktigt att ta till sig nya lösningar och bidra till att de kommer till. Politiker kommer att agera om tillräckligt många människor kräver det. Väljare bör kräva att får veta hur våra folkvalda arbetar med att motverka och bromsa konsekvenserna av klimatförändringarna.
Linda Blix
tel: 26 637
