Danska ”Foreningen for skånsamt kystfiskeri producentorganisation” mottog välförtjänt årets Östersjöpris. Föreningen förespråkar skonsamma fiskeredskap som nät, garn och krokar och tar avstånd från fiske genom bottentrålning.
Öresund har varit en trålfri zon sedan 1933. Sundet mellan Skåne och Själland har en ovanligt välmående havsnatur och rik mångfald, forskare och biologer är överens om att det beror på trålförbudet.
Det är hög tid att freda hela vår utsatta Östersjö från industriellt trålfiske. Även om dagens så kallade flyttrålare inte längre skrapar direkt på botten, dammsuger de fortfarande slätt på alla livsformer som fångstnäten drar fram över.
Situationen för sill- och strömmingsbestånden är allvarlig både i centrala Östersjön och i Bottniska viken. Sommaren 2019 nödstoppade EU fisket på Östersjöns östra torskbestånd. Det stoppet gäller fortfarande. Det minskade fisket i kombination med låg dödlighet i laxsjukdomen M74 (brist på tiamin) under större delen av 2000-talet har gjort att många laxbestånd har börjat att återhämta sig. De senaste åren har man dock sett en ny form av hälsoproblem hos laxar, där fiskarna blir slöa och får hudrodnader, blödningar och svampinfektioner som ofta leder till döden. Forskarna vet ännu inte vad det är som orsakar problemen.
Att det mesta av den industritrålade fångsten av vild fisk sedan går till att föda odlad fisk är rent absurt och tvärt emot allt vad hållbar livsmedelsproduktion heter.
Åland har egen behörighet över fiskefrågor. Enligt det så kallade kuststatsavtalet mellan Finland, Sverige och Danmark får svenska fiskefartyg bedriva fiske in till fyrasjömilsgränsen samtidigt som finska och åländska fartyg får fiska på samma sätt innanför den svenska gränsen.
Den 25 november i fjol beslutade Sveriges riksdag att flytta ut trålgränsen till tolv sjömil, med vissa undantag. Sveriges regering har dock inte genomfört beslutet i praktiken ännu.
Artikel 20 i Europarlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskepolitiken (1380/2013) säger dock att en medlemsstat får vidta åtgärder för ”bevarande och förvaltning av fiskbestånden” och för att ”bibehålla eller förbättra bevarandestatusen för de marina ekosystemen” inom tolv sjömil från baslinjen. Åtgärderna måste dock vara icke-diskriminerande, vilket betyder att de inte får utformas på ett sätt som gör att endast ett lands fiske gynnas.
Som denna ledarsida tidigare förespråkat bör samarbetet mellan Åland, Finland, Sverige och Danmark kring fiskefrågor fördjupas för att öka genomslagskraften gentemot EU. Varför inte lyssna på Stockholms länsfiskekonsulent Henrik C Andersson som förslår att Ålands hav förvaltas gemensamt av Ålands landskapsregering, Stockholms län och Uppsala län tillsammans.
Det vore en intressant väg framåt och skulle öka de lokala möjligheterna till hållbar och samtidigt livskraftig fiskeripolitik.
Förbjud det industriella trålfisket i Ålands hav, Bottenviken och Bottenhavet till att börja och utöka sedan förbudet till hela Östersjön. Lokalt fiske för människoföda ska prioriteras. Då säkerställer vi också en hållbar lokal livsmedelsförsörjning i alla Östersjöregioner.
