Enligt de senaste resultaten från enkäten Hälsa i skolan, som Institutet för hälsa och välfärd presenterade i våras, svarar 20–25 procent av eleverna i årskurs 8–9 i Mariehamn och Jomala att de inte äter skollunch varje dag. Sett till landet i stort – där motsvarade siffra är knappt 40 procent – är resultatet inte alarmerande. Men definitivt ingen fjäder i hatten heller. Målet borde ju vara noll, eller hur?
Ännu värre ser det ut i Finström där över hälften av eleverna, knappt 52 procent, inte äter skolmat varje dag.
I skolorna på gymnasialstadiet uppger en tredjedel att de inte äter skollunchen dagligen. Inte heller den siffran imponerar.
Att 40–56 procent av alla de åländska ungdomarna i högstadiet och gymnasiet dessutom väljer bort frukosten gör situationen direkt oroande.
Var får barnen sin energi ifrån? Hur får de i sig näringsämnen som en växande kropp så väl behöver? Och hur orkar de med skoldagen? Energidrycker och proteinbars kan på sin höjd vara ett komplement, men ingen långsiktig lösning. Kroppen behöver ordentlig mat.
Att få fler att äta skollunch borde vara en prioriterad fråga, och det är viktigt på så många sätt. Syftet med lunchen – att elever ska få ett gratis mål näringsrik mat för att orka på lektionerna – är förstås det centrala. Men skollunchen utgör också en välbehövlig, lite längre paus. Och så är det förstås viktigt, ur ett hållbarhetsperspektiv, att den mat som lagas också äts. Svinnet ska vara minimalt.
Det här är givetvis ingen Ålandsspecifik fråga. Hur man ska få fler elever att äta skollunch är en pågående debatt både öster och väster om oss. Och det finns de som genom lite nytänk också lyckas riktigt bra.
Kilbergsskolan i Bollnäs fick stor uppmärksamhet i svenska medier när man efter ett medborgarinitiativ gick in för att varje dag ha köttbullar och makaroner på menyn. Rätten fanns alltså tillgänglig som ett alternativ till den ordinarie rätten för dagen. Köttbullar och makaroner var en favoriträtt bland eleverna, och förhoppningen var att skolbarnen skulle börja äta mer. Efter en termin kunde man konstatera att försöket lyckats. Elever som inte tidigare ätit skollunch började göra det, och orken på lektionerna ökade. Dessutom började eleverna i större utsträckning prova på andra rätter.
Även i Pääskytien koulu i Borgå har man fått fler elever att äta skolmaten – utan att det kostat en cent. Ommöblering i syfte att få en trevligare matsal samt fokus på gott uppförande har gett resultat. Man har jobbat aktivt med en positiv matkultur, helt enkelt.
Som synes går det att vända trenden. Och här gäller det nog att de ansvariga tänker till både en och två gånger. Visst finns det en poäng med att introducera nya råvaror och rätter på skolmenyn, och visst är det viktigt att maten är klimatsmart och näringsrik. Matfostran är också en del av skolans uppgift.
Men ärligt talat. Är det inte bättre att eleverna äter köttbullar och pasta varje dag än att de skippar lunchen helt? Varför inte göra som i Bollnäs och erbjuda en favoriträtt alla dagar? Principer är bra, men ibland måste man tillåta sig att vara pragmatisk.
Sandra Widing
tel: 26697
