2022 antog lagtinget en ny lag om näringsrätt, men den fälldes sedermera i laggranskningen. På Åland, inte minst genom dåvarande kansliminister Harry Jansson (C), var känslorna upprörda.
Men landskapsregeringen (LR) samlade sig och tog ett, om än litet, omtag med lagen och lagtinget antog det nya förslaget med aningen ändrade skrivningar.
Varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen lät dock sig nöjas med förändringarna utan gav tummar ned på flera av de bärande punkterna.
Varför är då detta en så viktig fråga att Harry Jansson kallat det ”ett hot mot självstyrelsen”? För att det handlar om grunderna för den åländska självstyrelsen i, framför allt, två aspekter; det svenska språkets särskilda ställning på Åland och den åländska självstyrelsens ställning gentemot grundlagen.
Om vi börjar med den förra punkten, svenska språket, är det utgångspunkten för ändringen av grundlagen. Möbelkedjan Jysks inträde på Åland för ett antal år sedan sparkade liv i debatten kring näringsrättens tandlöshet när det gäller att kontrollera och se till att näringsrättslagens anda efterlevs. Kvitton och informationsmaterial på finska upprörde, men LR kunde bara konstatera att det inte fanns något man kunde göra i frågan.
I det förslag till ny lag som nu sågats av ÅD och HD valde LR vägen att premiera svenskan, utan att förbjuda andra språk. Harry Jansson sade, när han lade fram förslaget, att LR ”gynnar det svenska språket eftersom hela vårt system bygger på det svenska språket”. Och så är det ju, självstyrelselagen är ett skydd för det svenska språket och den svenska kulturen.
Men såväl ÅD som HD menar att detta är diskriminerande för den som inte kan ge den service som lagen stipulerar ska ske på svenska på just detta svenska språk.
Problemet med det resonemanget är att det dels underminerar själva grunden för självstyrelsen, dels att man då bortser från att självstyrelsens skydd för det svenska språket sker genom en form av diskriminering mot andra språk eftersom det är det enda sättet att skydda det svenska språkets ställning på Åland.
HD argumenterar också för sin rätt att göra en förhandstolkning av EU-domstolens tyckande om huruvida lagförslaget strider mot unionsfördraget, och kommer fram till att man både har den rätten och att förslaget skulle stoppas i EU.
Båda slutsatserna går det att föra resonemang kring. Dels har det funnits en praxis att HD inte rekommenderar presidenten att lägga veto mot åländska lagar om det inte är uppenbart att lagen strider mot EU-rätten men här tar man sig just den friheten.
Dels finns det flertalet fall inom EU där länder skapat lagar för att särbehandla sitt egna språk i positiv riktning.
I och med HD:s beslut försvagas språkskyddet, då tolkningen blir vägledande för framtida beslut, men också Ålands lagtings behörighet som lagstiftare begränsas.
Att Åland nu står i ett läge där det råder stor osäkerhet kring näringsrättslagstiftningen är allvarligt, men än allvarligare är det allmänna juridiska läge som Åland hamnat i visavi Finland.
Att HD gång efter annan underkänner åländska lagar och framställningar med hänvisning till grundlagen har skapat ett maktvakuum i vilket självstyrelsen mår mycket dåligt. Finlands grundlag förnyades i början av millenniet, flera år efter den senaste revisionen av självstyrelselagen, och i och med det blev självstyrelselagen i praktisk mening (utifrån HD:s utslag) degraderad i vikt gentemot grundlagen.
Detta har under den senare hälften av de mer än tio år som revisionen av självstyrelselagen pågått seglat upp som den allra viktigaste frågan för Åland att skapa klarhet över i den nya självstyrelselagen. Men också den allra svåraste.
Den här mandatperiodens mest prioriterade fråga på axeln Mariehamn–Helsingfors, tillsammans med gränshandelsfrågan, är revisionen av självstyrelselagen. Två gånger har den gått på grund, och det återstår ännu svåra knutar att lösa innan en ny lag finns på lagtingets och riksdagens bord att ta ställning till.
ÅD:s och HD:s – och, får vi förmoda, inom kort presidentens – ställningstagande kring näringsrättslagen var inte den start de två nya regeringarna på Åland och i Finland behövde inför nystarten av förhandlingarna kring revisionen.
Men för Åland är det en absolut ödesfråga att de två sidorna hittar en lösning som båda kan leva med och som respekterar grunderna för den åländska självstyrelsen.
Jonas Bladh
tel: 266 38
