Den ryske oligarken Alisher Usmanovs 156 meter långa fartyg Dilbar har övergivits av kapten och besättning på 80 personer i Hamburg. Dilbar är världens största lustjakt. Den har en 25 meter lång swimmingpool och två landningsplattformar för helikoptrar. Enligt USA:s finansdepartement är den värd motsvarande uppåt 700 miljoner euro. Besättningen har permitterats då sanktioner från EU och USA stoppat deras löner.
Alisher Usmanovs har pekats ut som Rysslands sjätte rikaste oligark, med en förmögenhet beräknad till 17,8 miljarder dollar enligt Bloomberg Billionaires index. Men naturligtvis står inte han själv som ägare av Dilbar. Fartyget är registrerat i skatteparadiset Caymanöarna med ett holdingbolag på Malta angivet som ägare, enligt nyhetsbyrån AP.
Trots att de ryska oligarkerna – berikade och beskyddade av Putin så länge de inte protesterat mot hans styre och diskret försett honom med hans andel av kakan – gör sitt bästa för att gömma sitt trollguld, känner de alltmer av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland efter Putins anfallskrig mot Ukraina.
Det är hög tid att den superrika – och i realiteten nationslösa – roffarsamhällsklassen tyglas. Deras oblyga gömmande av oskattade och kriminella pengar hotar hela det globala samhällskontraktet genom att urholka begreppet pengar. Pengar uppfanns för att kunna göra affärer med människor man inte känner eller vet om man kan lita på. Hela systemet bygger på en ömsesidig tillit till att det värde pengarna representerar faktiskt finns och går att omvandla till mat när det kniper. Om inte det går att lita på bryter systemet samman.
Vi måste montera ned den destruktiva infrastruktur som byggts kring att hjälpa superrika människor att gömma pengar, genom att stoppa in dem i skalbolag på Cypern, på Jungfruöarna och på Caymanöarna. Eller genom att köpa fastigheter i London eller sätta in dem på banken i banksekretessens förlovade land Schweiz. När sanktionerna infördes mot ett antal superrika ryssar agerade den schweiziska banken Credit Suisse blixtsnabbt genom att försöka begrava dokument som avslöjar hur banken lånat ut pengar till oligarkernas köp av lyxbåtar, fastigheter och privatflygplan.
Kryphål i lagstiftningen, politiskt ointresse och specialregler för superrika har lett till att oligarker och despoter tillåtits gömma undan enorma tillgångar i länder som Nederländerna, Luxemburg, Schweiz och inte minst Storbritannien, vars huvudstad länge setts som en fristad för rika ryssar och oligarker, vilket gett staden smeknamnet ”Londongrad”. Fram tills förra månaden erbjöd Storbritannien ett så kallat investeringsvisum till individer som kunde investera minst två miljoner pund i den brittiska marknaden. Inrikesminister Priti Patel beskrev hur detta riskerat ge förtur till vad hon kallar ”korrupta eliter” att komma till Storbritannien.
Mer än ett dussin EU-länder erbjuder sådana här ”gyllene pass” som gör det möjligt för rika utlänningar att investera – oftast i fastigheter eller statsobligationer – i utbyte mot uppehållstillstånd eller medborgarskap.
Men som sanktionerna visat går det att rå på det här storskaliga rånet – om vi samarbetar. Nu i veckan, till exempel, röstar EU-parlamentet om ett betänkande som går ut på att sätta stopp för ”gyllene pass”. ”EU-uppehållstillstånd bör endast ges till personer som investerar i realekonomin, och som man kan lita på är legitima investerare utan kriminell bakgrund”, säger betänkandets författare Sophie in 't Veld, holländsk Europaparlamentariker (Renew Europe).
Vi kan lagstifta bort kryphålen. Financial Times-journalisten Tom Burgis beskriver i sin bok ”Kleptopia: How Dirty Money is Conquering the World” hur banker och affärsjurister vill att vi ska gå vilse bland märkliga namn på komplicerade finansiella instrument så att vi inte ser vad det egentligen handlar om: bakom varje beslut att släppa in en kund finns en människa.
En människa som man kan utkräva ansvar från.
Petter Lobråten
tel: 26 633
