Mariehamns stad har i förslaget till budget för kommande år listat en rad långsiktiga utvecklingsprojekt. Med många av dem är förhoppningen att skapa nya ytor för bostäder, vilket leder till inflyttning och större inkomstströmmar.
Flera områden ska få delgeneralplaner, inköp av mark ska diskuteras och eventuellt genomföras och andra ytor ska förädlas.
Ett sådant är området invid Svibyviken. Visionen är en strandpromenad vid Klintkajen och Rossen, vidare mot Algots Varv. En av de mer spännande idéerna är ett område med flytande hus långt inne i viken.
Till skillnad från andra visionsdokument är detta konkreta åtgärder för ett akut problem. Staden har i princip slut på mark där bostäder kan byggas. Motståndet mot förtätelse av befintliga bebyggda områden är ofta stort och projekten nästan alltid tidskrävande med långa besvärsförhandlingar.
Att använda vattnet som resurs i det läget är intressant, har gjorts med framgång på andra ställen och är just ett sådant projekt som skapar något nytt, spännande och lockande med Mariehamn som stad.
Men dokumentet visar med all icke önskvärd tydlighet att tillväxtcentrat Mariehamn har problem att leva upp till förväntningarna som inflyttningsort. I lördagens Ålandstidningen problematiserade den tidigare stadsdirektören Barbara Heinonen läget och konstaterade att alla ytor som är lätt bebyggda redan är det i staden.
Heinonen konstaterade också att staden redan äger stora arealer mark i såväl Lemland som Jomala, och ämnar köpa mer. Men om inte dessa på något sätt införlivas i staden kommer de skaror av människor som flyttar dit inte att bli skattebetalare i Mariehamn. Stadens monetära förtjänst blir således enkom försäljningsintäkter eller arrende.
I stället föreslår Barbara Heinonen en nygammal tanke – slå ihop Mariehamn och Jomala.
”Då behövde man inte ens fundera på markköp på Styrsö, de gröna korridorerna skulle få en fortsättning över dagens kommungräns och industriområden skulle inte placeras vid bostadsområden invid en kommungräns. Staden kunde heta Jomala. Ett namn på en stad är mindre viktigt. Det är viktigare hur Åland som helhet klarar sig. Kommunstrukturen skapar dyra och icke hållbara lösningar. Den stora vinnaren skulle vara miljön på Åland då byggandet skulle koncentrera sig till den nya tätorten”, skrev Heinonen.
Det finns mycket klokskap i de raderna, men självfallet är det inget som kommer låta sig göras på nolltid, direkt.
Däremot är det ett ypperligt underlag, tillsammans med stadens lista över utvecklingsprojekt, för en fortsatt debatt om hur Ålands stora tillväxtcentra – Mariehamn och Jomala – kan utvecklas på bästa sätt.
Som så många gånger konstaterats är det av största vikt för tillväxten på Åland att just denna del är så välfungerande som möjligt, att det finns en god planering för såväl attraktiva bostäder som för industri och handel.
Man får hoppas att snubbeltråden som dessa frågor allt för ofta faller på, och som Barbara Heinonen också tar upp, inte fäller denna nödvändiga debatt.
Prata först om de stora behov som finns, hitta lösningarna på dessa.
Sedan kan man bestämma namnet på en eventuell ny kommun. Gör inte tvärt om, som så ofta förr.
Jonas Bladh
tel: 266 38
