Obunden samlings utspel mot höjda löner för landskapsregeringen och bland andra Centerns och Socialdemokraternas motstånd mot att avskaffa ersättarsystemet i lagtinget tvingade talmanskonferensen till ett krismöte under tisdagsförmiddagen. Efter förhandlande kom man överens om att göra ändringar i förslaget som skjuter de kontroversiella frågorna på framtiden och ger möjlighet till de övriga ändringarna (se artikel på nyhetsplats i dagens tidning) att klubbas igenom före sommaren.
Det är rimligt, kanske man till och med kan använda det politiska modeordet ”vuxet” att man gjorde som man gjorde. Men det får inte innebära att arbetet med att förbättra och modernisera lagtingets arbetssätt fortsätter.
Ersättarsystemet, där ersättare tar utnämnda ministrars platser i lagtinget har varit omdiskuterat länge. Motståndarna, bland dem den tidigare majoriteten i talmanskonferensen, menar att ersättarna inte är lika fria som de som valts in på eget mandat att gå emot en sittande regering då ersättaren riskerar att få lämna lagtinget om regeringen faller. Motståndarna menar att demokratin urholkas om antalet lagtingsledamöter i praktiken minskar om regeringsledamöterna ska sitta i lagtinget också.
Båda sidor har goda argument, men det förvånar en smula att inte diskussionerna i den arbetsgrupp som berett ändringen av arbetsordningen inte också funderat kring hur man skulle kunna använda pengarna som ett slopat ersättarsystem innebär för att stärka självstyrelsen.
Varenda lagtingspolitiker vet att Ålands landskapsregerings ministrar är överbelamrade med jobb, och till skillnad från sina motparter i exempelvis Helsingfors har de inga politiskt sakkunniga till stöd. En stark motivering till att avskaffa ersättarsystemet kunde vara att använda pengarna till att anställa politiskt tillsatta tjänstemän till ministrarna.
När det gäller landskapsregeringens löner slog Obunden samling på stora trumman redan på måndagskvällen när man i sociala medier basunerade ut att man stoppat ”den sanslösa ökningen av arvoden till ledamöterna i landskapsregeringen”. Partiet har rätt i att löneökningen var både stor och nu är stoppad, men det är ändå billig politik att ett valår förklara att politiker inte ska ha mer i lön.
Till den här mandatperioden höjdes lagtingsledamöternas löner rejält av den oberoende arvodeskommissionen, men lagtinget ”glömde” att också justera ministrarnas löner. Det har lett till att en minister som, vilket tidigare nämnts, har en enorm arbetsbelastning bara får ut några hundralappar mer i månaden än en lagtingsledamot som är schemalagd motsvarande halvtid.
Det är knappast det bästa sättet att få Ålands skarpaste hjärnor att anta uppdraget att leda landskapet.
Vid talmanskonferensens krismöte valde man att stryka de parametrar som föreslagits för att reglera ministrarnas löner och lägga över ansvaret för att sätta dem på arvodeskommissionen. Det är en rimlig väg att gå, och kanske borde det gjorts redan när arvodeskommissionen fick uppdraget från början.
Men det är absolut orimligt om inte landskapsregeringens löner höjs så att ansvaret att vara minister också märks i den ersättning man får för uppdraget.
När vi ändå är inne på schemaläggningen för lagtinget måste det konstateras att en stor och viktig fråga saknas i underlaget för den nya arbetsordningen – när lagtinget ska arbeta.
Redan förra mandatperioden var det på tapeten att den särdeles omoderna bondepraktika-kalender som lagtingets arbetsår delas in efter skulle omarbetas. Skörde-, vedhuggar- och såddlov skulle bort, var tanken. Men det sköts ned av Centern med motiveringen att det var för nära inpå den nya mandatperioden.
Men enligt uppgift har detta inte alls varit uppe för diskussion i den arbetsgrupp som jobbat sedan medlet av 2020 med arbetsordningen. Mycket märkligt.
Lagtingets sätt att arbeta behöver förnyas. Den operativa, politiska ledningen för självstyrelsen behöver förstärkas och våra politiker ska ha bra betalt. Samtidigt är det rimligt att ett oenigt lagting tar lite tid på sig för att hitta en väg att enas kring ett förslag till ny arbetsordning som så många som möjligt stöder.
Men det sämsta som kunde hända är att gårdagens krismöte leder till att diskussionen dör när politiker blir rädda att tappa röster i ett allt mer populistiskt valrörelseklimat.
Jonas Bladh
tel: 266 38
