Det kan med enkelhet konstateras att revisionen av självstyrelselagstiftningen är drabbad av grus i maskineriet. Därför var det uppfriskande när Samlingspartiets vice ordförande Elina Valtonen i onsdagens Ålandstidning kritiserade tidigare Ålandsministern Anna-Maja Henriksson (SFP) för hantering av frågan.
Kanske får nuvarande Ålandsminister Thomas Blomqvist (SFP) råg i ryggen och sätter revideringen i fokus när kritik numera även kommer från den finländska oppositionen.
Arbetet med att revidera självstyrelselagstiftningen är givetvis inte lätt. Vi ska inte heller överdriva Samlingspartiets intresse av att driva frågan. Erfarenheter från förra mandatperioden visar att arbetet med revideringen sannerligen inte heller då var en dans på rosor.
Just därför var det nog många som hade stora förhoppningar på Anna-Maja Henriksson när hon som både justitieminister och Ålandsminister skulle ta över frågan. Tillhörande Svenska folkpartiet kunde hon till synes ha en mer grundläggande förståelse och ett större intresse för Åland och den åländska självstyrelsen – men tyvärr blev det inte mycket av den varan.
Må vara att du som justitieminister, och med ett land drabbat av en pandemi, är i behov att lägga fokus på andra saker. Men det betyder inte att andra frågor – likt revideringen av självstyrelselagen – får bli styvmoderligt behandlad. Finland har bara en autonomi inom sina gränser och den autonomin firar dessutom 100 år. Fokus måste kunna ligga även på den frågan.
Nu finns det dock återigen hopp om bättring när Thomas Blomqvist tar över. Blomqvist har ett gediget kontaktnät på Åland och många ålänningar som känner Blomqvist talar om honom som en person med fötterna på jorden och som en lösningsfokuserad politiker. Det finns således goda grunder för att ta nästa steg – om vilja finns.
Innan vi drar för stora växlar av bytet måste vi komma ihåg att Svenska folkpartiet är ett litet parti inom den finländska politiken och att Blomqvist inte per automatik har en framträdande roll inom den finska regeringen. Förutom att vara Ålandsminister är han nämligen även minister för nordiskt samarbete och jämställdhet. Inga, på pappret, tunga poster i en regering.
Med det sagt har Blomqvist vid utnämnandet i alla fall framfört ett stort intresse för frågan samt att han i en större utsträckning har möjlighet att prioritera frågan än tidigare Ålandsminister.
Elina Valtonen såg i sin kritik en möjlighet i att komma åt Svenska folkpartiet på en känslig punkt.
De personer som vill hävda att det enbart är Ålands fel att vi inte kommer fram i frågan måste ha i åtanke att Åland och Helsingfors politiskt redan tidigt var överens om huvuddragen i revisionen, men att man sedan låtit tjänstemän skjuta överenskommelsen i sank på område efter område – så får det inte vara.
För att råda bot på detta krävs politisk handlingskraft och ledarskap. Kanske kan vi få se mer av den varan när kritik nu även kommer från representanter från ett stort parti och frågan uppmärksammas på fler håll än bara på Åland. Vi får i alla fall hoppas det – för vi måste få till en förändring då det råder alldeles för många oklarheter med dagens system.
