Enligt regeringens siffror är idag cirka 1.500 eller 84 procent av totalt 1.800 årsverken inom landskapets förvaltning tjänsteförhållanden. Resterande 300 eller 16 procent grundar sig på arbetsavtal. Utan konkreta jämförelser med övriga Norden måste det här vara något av rekord i antal tjänstemän inom offentlig sektor.
I en modern förvaltning är det i första hand personer som utövar offentligt makt som är tjänstemän. Inte städare och vaktmästare. Hur det har blivit så här bakvänt vore intressant att veta. Åland har egen behörighet inom tjänstemannalagstiftningen och någonstans längs vägen sedan den nuvarande tjänstemannalagen tillkom 1987 måste det ha gått riktigt snett.
En förvaltning med mestadels tjänstemän innebär en mycket tungrodd och statisk organisation. Att säga upp, permittera, rationalisera bort tjänstemän är nämligen mycket svårare än personer i vanligt anställningsförhållande. Ett entledigande en tjänsteinnehavare måste följa en mycket strikt procedur med erinran och skriftliga varningar innan uppsägning kan ske. Och skulle det visa sig att uppsägningen skett på felaktiga grunder fortsätter tjänsteförhållandet utan uppehåll. Det gäller inte arbetstagare.
Genom åren har vi sett flera exempel på där tjänstemän inom förvaltningen besvärat sig över att bli uppsagda, fått formellt rätt och därefter fortsatt sitt tjänsteuppdrag med andra uppgifter. Oönskade tjänstemän, ofta i chefsställning, förpassas till vad som i Sverige kallas elefantkyrkogården där de tilldelas mer eller mindre oviktiga uppgifter medan man sitter av tiden med full lön fram till pensionering.
Men nu vill alltså regeringen Sjögren ändra på detta med en ny lag för vad som i fortsättningen könsneutralt ska kallas tjänsteinnehavare. Målsättningen med den nya lagen är att vända på förhållandet så att merparten av landskapets anställda blir arbetstagare och endast de personer som utövar offentlig makt genom egna beslut ska ha ett tjänsteförhållande. Klokt och inte en dag för tidigt. Frågan är snarare varför det dröjt så länge. Samtidigt förnyas även tjänstebrottslagen som stipulerar påföljd vid brott mot tjänsteplikt och -ansvar.
Regeringen säger det inte rent ut men med merparten av landskapets anställda i arbetsavtal skapas en mer flexibel organisation där folk inte sitter fastlimmade i stolarna på livstid. Det ger verktyg för effektiviseringar och på sikt en nödvändig minskning av Ålands överstora centralförvaltning.
Den här ledarsidan har tidigare påpekat behovet av politisk beredskap att minska antalet anställda i takt med digitaliseringen. Den föreslagna lagreformen ökar möjligheterna att i samband pensionsavgångar och en offensiv privatisering av offentlig verksamhet effektivisera förvaltningen utan att ge avkall på anställningstryggheten.
För att skapa ännu större flexibilitet och effektivitet bland de tjänstemän som blir kvar vore det önskvärt om regeringen samtidigt inför tidsbundna förordnanden för tjänsteinnehavare. Fem år vore ganska passligt.
Ove Andersson
