Skattegränsen kommer att bli en av de hetare frågorna i höstens val, och rättmätligen så. De problem som nya tullregler skapat för, inte minst, mindre företag när de för varor till eller från Åland är mycket stora. Paniken ligger inte långt borta när man talar med en del småföretagare och de beskriver problemen som skattegränsen och tullreglerna skapar.
Det handlar om tid, många sidor som ska fyllas i. Men också om svåra handlingar och en tullmyndighet som är både svår att nå och när man lyckas komma fram inte kan svara på frågor om sitt eget system.
Det här har fått många att ifrågasätta om skattegränsen längre gör mer nytta än vad skadorna för näringslivet och privatpersoner kostar.
Å andra sidan har vi själva skälet till att skattegränsen alls tillkom i samband med EU-inträdet för snart 30 år sedan. Skattefri försäljning ombord på fartyg som angör Åland garanterar goda transportmöjligheter för människor och varor, och det till rimliga priser.
Så har det varit, och så är det fortfarande. Mycket, och framför allt rederierna, talar för att om skatteundantaget slopas så blir det betydligt mycket färre anlöp till Åland.
En besvärande faktor i diskussionen om skattegränsen är att Viking Line fick ett bud på Rosella som var för bra att tacka nej till och därmed försvann Kapellskärslinjen på obestämd tid.
Rosellas bortfall satte ytterligare bränsle på en debatt som redan fanns bubblande i samhället. Bakom kulisserna fanns planer på att göra ett försök att skriva om skatteundantaget med hjälp av Finland. Den grupp som diskuterade i den riktningen ville dock göra det just bakom kulisserna till dess att man sett till att få stöd från så stor del av det åländska samhället som möjligt, framför allt av rederierna.
De planerna gick dock i stöpet när Obunden samlings Marcus Måtar torgförde just den lösningen i en lagtingsdebatt.
Efter det var skattegränselden liksom lös, och tonläget är på väg att skruvas upp till max.
Företagare ifrågasätter i allt högre grad skattegränsen och menar att Åland förlorar på den med tanke på att rederiernas betydelse för den åländska ekonomin minskat med åren.
Politiker, som ser valet i oktober framför sig, försöker hitta sätt att spinna frågan så att de kan vinna gehör och röster på just deras linje.
Rederierna, däremot, verkar aningen brydda över debatten och tycks förbise den kraftiga rörelse av motstånd mot skattegränsen som de facto bubblar i samhället. Det finns en tondövhet i rederiernas sätt att hantera frågan som måste ses som överraskande för två bolag som är djupt rotade i folklagren. Eller i alla fall har varit det.
Problemet med debatten om skattegränsen är inte att den förs. Tvärt om, den ska föras, den behöver föras och borde ha förts hela tiden sedan undantaget för Åland skrevs in i Finlands anslutningsavtal.
Det problematiska är att frågan med hög fart är på väg att landa i samma typ av prestigetyngda skyttegravar som både tunnelfrågan och kommunfrågan redan ligger i sedan många, många år.
Skyttegravar grävda så djupa att man inte längre klarar av att se den andra sidans argument är inte vad det åländska samhället är betjänt av. Åland behöver sansade diskussioner kring svåra frågor. Då kan man lösa samhällsutmaningarna, då kan man hitta gemensamma grunder att stå på för att ta frågor till nästa steg, vare sig det handlar om kommunerna, Finland eller EU.
Skattegränsfrågan, eller snarare hanteringen av förtullning av varor, har i allt större omfattning blivit en av de där riktigt stora, avgörande framtidsfrågorna för Åland. Näringslivet är tyngt under bördan av att hantera skattegränsen.
Lösningen är dock inte att slå mer eller mindre lätta lösningar utan utsikter i huvudet på meningsmotståndare.
Nej, lösningen är att samhället samlas för att hitta en väg framåt. Politiker måste sätta det åländska näringslivet i första rummet, och röstfisket i ett annat. Näringslivets organisationer måste kalla till samling och skapa kreativa idéer. Och rederierna måste inse att det finns en reell risk att skattegränsproblemen blir så stora att folk lockas till att chansa på en ny lösning, en utan taxfree. I det läget är det bättre att sätta örat lite närmare marken och lyssna snarare än att sätta sig över debatten.
Skattegränsen orsakar problem, men utan skatteundantaget vet vi inte om det alls finns någon trafik till Åland. I stället för för eller emot måste det åländska samhället tona ned debatten, samla sig och hitta en lösning. Det kommer inte att bli lätt, men det måste gå.
