Låt oss först och främst konstatera att höjningen av landskapsregeringens arvoden är en fråga med många bottnar. Ja, det var osedvanligt dålig tajming att höja arvodena just nu när landskapets ekonomi är minst sagt skral. Men samtidigt är det en höjning som borde gjorts tillsammans med höjningen av lagtingsarvodena för fyra år sedan.
Situationen den senaste mandatperioden har varit närmast absurd att en lagtingsledamot med en väldigt mycket lättare arbetsbelastning fått ut nästan lika mycket som en minister som nästan alltid är i tjänst. Därför är en förändring rimlig.
Dessvärre har ju arvodesjusteringarna inte gjorts kontinuerligt, varför de nu – liksom för fyra år sedan för lagtinget – blev väldigt stora.
I en motion till lagtinget vill Obunden samling ta om arvodesdiskussionen och sänka LR:s arvoden genom att ändra den koefficient som ska skapa en skillnad mellan en lagtingsledamot och en minister. Exakt var nivåerna ska ligga finns det säkert många åsikter om, men det vore bra om det fastslogs på ett sätt som ger rimlig betalning för ansvaret som ministerämbetet innebär.
Samtidigt borde också lagtinget fundera över om en arvodeskommission är det smartaste sättet att slå fast lagtingets och LR:s löner. Kanske skulle en kontinuerlig höjning i stället ske genom att arvodena höjs med ett genomsnitt av de lönejusteringar som marknadens parter förhandlar fram i avtalsrörelsen. Då går parlamentets utveckling hand i hand med samhällets.
Obundna föreslår också, i en annan motion, att ersättarsystemet i lagtinget avskaffas så att ministrarna (dock inte lantrådet) behåller sina platser i lagtinget. Tanken är på inget sätt ny, men väl värd en öppen och ärlig diskussion. I dagsläget sitter flera ersättare i lagtinget vars uppdrag och ersättning är beroende av att regeringen håller. Det gör knappast att dessa personer kan anses helt och hållet fria att rösta som de vill, om regeringens förslag inte faller dem på läppen.
Men en sådan ändring måste följas av en satsning på självstyrelsens politiska styrning. Det kan inte vara så att ministrarnas arbetsbörda utökas ytterligare, men inget stöd skapas för dem.
Redan i dag finns det ett underskott i landskapets korridorer. Avsaknaden av politiskt tillsatta tjänstemän, en form av statssekreterare om man så vill, har skapat en landskapsregering där både tjänstemän och politiker tvingas jobba i en gråzon där gränserna mellan folkvalda företrädare och opolitiska tjänstemän är ytterst diffus.
Det ger också att de åländska ministrarna allt för ofta förhandlar med tjänstemän under ministernivå i exempelvis Helsingfors, vilket devalverar värdet av den åländska regeringen och ytterst självstyrelsen.
Ett avskaffande av ersättarsystemet skulle kunna finansiera en uppgradering av självstyrelsen genom att införa åtminstone en politisk tillsatt tjänsteman per varannan minister, och en för lantrådet. Det skulle ge en professionalisering av landskapsregeringens politiska del – och skapa förutsättningar för att landskapsregeringen kan fungera mer som de regeringar man förhandlar med.
När lagtinget i och med Obunden samlings motion nu tar sig en funderare på arbetsordningen borde man också se över hur man arbetar i övrigt. Den lika opraktiska som omoderna kalendern man arbetar efter i dag, med långa uppehåll på höst, vinter och vår (och ett rejält sommarlov) skapar enorma toppar i arbetsbelastningen vissa tider på året, medan andra är näst intill tomma.
Visst, det går att ”skylla” på att lagtinget är i händerna på vad landskapsregeringen lämnar till parlamentet, men så länge kalendern ser ut som den gör anpassas ju också LR:s almanacka efter när man måste lämna sina förslag för att de ska hinna behandlas.
Både lagting och regering borde sträva efter ett jämnare flöde där alla ärenden kan få den behandlingstid de förtjänar i lagtinget och dess utskott.
Obunden samling vill förstås vinna politiska poänger genom sina förslag i en fråga, regeringens arvoden, som ofta görs alldeles för enkel. Men icke desto mindre har partiet en poäng i att lagtinget behöver se över hur man arbetar.
Pengarna – vare sig de går till arvoden, ersättare i lagtinget eller något annat– ska användas på ett ansvarsfullt och rätt sätt. De ska användas till att stärka självstyrelsen och Ålands möjligheter att hävda sin rätt.
Jonas Bladh
tel: 266 38
