Mariehamn och Åland har fått sin första Fru Gårman-skylt. Tidigare den här veckan sattes skylten, som alltså är en variant av vanliga Herr Gårman-skylten och som föreställer en kvinna i stället för en man, upp i korsningen Nygatan-Strandgatan.
I framtiden ska tio Fru Gårman-skyltar ersätta lika många uttjänta Herr Gårman-skyltar.
Gott så. Eller så inte. På Ålandstidningens Facebooksida lät diskussionen inte vänta på sig och reaktionerna har helt klart varit fler än vad man kanske hade förväntat sig om en ny trafikskylt.
Men varför tjafsas det om vilket kön en person på en vägskylt har? Det spelar väl ingen roll så länge skylten uppmärksammar bilister och andra trafikanter på att det finns ett övergångsställe, där fotgängare har företräde. Det kunde lika bra vara en anka eller gris som avbildades på skylten så länge informationen kan uppfattas av alla som rör sig i trafiken.
Och det kan den ju.
Tyvärr är diskussionen helt symtomatisk för vår nutid, där frågan om vilken figur som pryder en vägskylt får större uppmärksamhet än skyltens praktiska funktion, som rimligen inte borde föranleda någon diskussion alls eftersom den ser ut på samma sätt som den alltid har gjort – med en liten detaljändring.
Samtidigt bör man vara tydlig med att det är den ständiga diskussionen om jämställdhet, identitet och representation som har satt oss i den här situationen. Det är en diskussion som många upplever har gått för långt när det gäller allt från kvotering, representation och språkpolicys till könsneutral idrott och mångfaldsinitiativ inom populärkulturen – och då går inte ens en så trivial sak som en ny vägskylt obemärkt förbi.
Det är synd, för det är sådant fokuserande på symbolik snarare än substans som gör att vi missar poängen när vi diskuterar olika frågor. Och där är båda sidor att beskylla.
Låt en skylt vara en skylt, oavsett om det är en man en kvinna eller någonting annat som avbildas vid övergångsstället.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
