Mises vara eller icke vara har länge debatterats både högt och lågt. Mången debattör har krävt att det kommunala samarbetet ska avslutas, men många har också varit nöjda med den avfallsservice som Mise erbjuder.
På grund av den tidvis hårda debatten har kommunalförbundet också varit en mycket öm tå bland de flesta folkvalda. Få har velat ta tag i frågan på allvar, utan Mises verksamhet har rullat på lite under radarn trots debattens strålkastarljus.
Men när en ny avfallstaxa introducerades 2021 tog det hela en ny vändning. Flera protesterade mot att man behövde betala mer trots att hushållet inte producerade mer sopor. Andra ifrågasatte att de ökade kostnaderna tycktes bero på att kostnader som enligt lag borde åligga producenterna i stället hamnade på Mises kunder.
Så kom Ålands förvaltningsdomstols beslut i frågan, och ÅFD upphävde Mises prislista för 2021. Domstolen konstaterade att Mise inte kunnat motbevisa att producentansvarspengar tagits ut av kunderna, och att prislistan för 2021 varit schablonmässig och olaglig.
Kollegan Ove Andersson har på denna ledarsida konstaterat att det nu, av allt att döma, väntar en smäll för skattebetalarna i Mises medlemskommuner då kommunalförbundet måste kompensera de kunder som drabbats av den ogiltigförklarade prislistan, liksom att ansvaret vilar tungt på de kommunala politiker som alldeles tydligt inte gjort tillräckligt för att säkerställa att Mise handlat enligt lagen.
Men även landskapsregeringen (LR) bär ett tungt ansvar i frågan så som varandes övervakande myndighet. Det är alltså LR:s ansvar att se till att kommunalförbundet Mise sköter sin verksamhet i linje med gällande lagar och förordningar.
Det har LR misslyckats med.
När myndigheter fälls i domstol är det normalt att utredningar tillsätts, höranden genomförs och någon form av ansvarsutkrävande beslutas. Speciellt så när det är skattebetalare som drabbats av lagbrotten.
Hur har LR agerat? Inte mycket, i ärlighetens namn.
I Ålandstidningen den 25 februari intervjuades näringsminister Jesper Josefsson (C) om domen – 13 dagar efter att den föll. Ministern hade då ännu inte läst den, och hade egentligen heller inte mycket att säga om en fråga som berör över 12.000 åländska kunder till Mise.
På en rak fråga om LR har misslyckats i sitt uppdrag som övervakande myndighet säger ansvarig minister: ”Det vågar jag inte uttala mig om. Det är en förvaltningsfråga och inte en politisk fråga. Och eftersom jag inte känner till historiken är jag fel person att svara på det”.
Josefsson fortsätter med att förklara att han egentligen inte är intresserad av det som ÅFD nu avkunnat dom över. ”Personligen är jag inte så intresserad av att titta bakåt och tillrättavisa om det varit några misstag. Intresset politiskt är att alla pusselbitar är på plats och att man uppfyller lagen, förstås”.
När ministrar som ansvarar för övervakning har den inställningen är det lätt att förstå att det tas genvägar och dåliga beslut i verksamheterna.
Om inte ansvar på något sätt utkrävs ens när en domstol fällt avgörande – när ska man då utkräva ansvar? Och om man inte tittar bakåt på de fel som begåtts – hur ska man då lära sig och undvika nya i framtiden?
Politiken har ett rekordlågt förtroende hos folket vilket inte är förvånande när man så tydligt visar att man inte tar ansvar för sina uppgifter.
Nej, gör om gör rätt – både Mise och Josefsson – det är dags att ta uppdragen på allvar.
Jonas Bladh
