Göteborgs-Postens avslöjande om den hemliga chattgruppen ”Gingänget” är som hämtat ur en väldigt dålig svensk buskis. Alingsås tre politiska toppnamn – en moderat, en socialdemokrat och en vänsterpartist – har haft sin egen klubb för inbördes beundran. Samtidigt som de stöttat varandra har de förnedrat kollegor, tjänstemän och väljare. De har kallat andra politiker för ”röstboskap” och skrutit om politiska uppgörelser med inställningen: ”Vi kör så det ryker, de andra fattar ändå ingenting.”
Detta är inte en oskyldig ”intern jargong som spårat ur”. Det handlar om grova sexistiska påhopp och en systematisk manipulering av det politiska systemet, allt bakom ryggen på de medborgare de är valda att tjäna. Utåt har de talat om ”respekt mellan politiker” och ”vikten av ett gott samarbetsklimat”, samtidigt som de använt sina positioner för att förstöra för andra.
Vi talar om människor som ska hantera frågor om skola, vård och omsorg, frågor som påverkar hela samhället. Men här sitter de och sexhånar andra, planerar att sabotera motståndares karriärer och delar interna partihemligheter som om det vore roliga kattklipp. Det är inte bara pinsamt, det är farligt.
Det är tyvärr ett återkommande mönster att avslöjanden om missförhållanden skakar om kommunpolitiken på olika håll. Har vi tillräckliga säkerhetsmekanismer för att förhindra sådana händelser?
Lokalpolitiken har en unik roll i samhället. Här möts medborgare och politiker ansikte mot ansikte, i mataffären, på idrottsplanen eller vid skolans föräldramöten. Den närheten är lokalpolitikens stora styrka. De allra flesta som engagerar sig gör det med en genuin vilja att förbättra sitt lokalsamhälle, ofta på sin fritid och utan större ersättning.
Men korruptionsskandaler hotar att underminera denna tillit. När människor ser hur makthavare beter sig bakom stängda dörrar, riskerar vi att tappa förtroendet för politiken. De som faktiskt vill göra skillnad kan avskräckas, medan intrigmakare och maktspelare får fritt spelrum.
I en tid där många kompetenta och engagerade människor avstår från att engagera sig på grund av fulspel och hårda ord, måste man fundera över hur den politiska kulturen kan förändras.
För att attrahera de bästa och mest drivna behövs transparens, etiska riktlinjer och ansvarstagande. Annars riskerar vi att tappa dem som vill skapa något gott, och lämna plats åt dem som drivs av egen vinning.
Skandalen i Alingsås speglar också vad som kan ske i andra maktstrukturer, på arbetsplatser, i föreningar och i organisationer. Mobbare och narcissister frodas i miljöer där tystnad råder och där ingen vågar säga ifrån. Därför är det vårt ansvar att agera när vi ser sådana tendenser, oavsett om det gäller vår kommun, vår förening eller vår arbetsplats.
De allra flesta som engagerar sig politiskt gör det för att de vill bidra till samhället. Det är för deras skull vi måste sätta stopp för fulspel och maktmissbruk.
Så, Alingsås – tack för varningen.
Linda Blix
tel: 26 637
