När lagtinget debatterade Liberalerna och Socialdemokraternas misstroendeyrkande mot LR på måndagen tog Simon Holmström (HI) tillfället i akt att för sitt partis räkning ta avstånd från en rad saker som aktualiserats i och med vice lantrådet Harry Janssons (C) självstyrelsepolitiska markering mot Justitieombudsmannen (JO).

Först klargjorde Simon Holmström att HI inte vetat om att Harry Jansson inte tänkte svara på JO:s frågor i sak, och skulle de ha vetat det hade de begärt en diskussion om saken mellan regeringspartierna.

Sedan kritiserade han och tog offentligt avstånd från Harry Janssons uttalanden i frågan i media.

Och till sist kallade han hela agerandet ”en onödig provokation i fel tid”. Det är skarpa ord från ett regeringsparti, och det handlar inte om en enskild händelse.

Exemplen är flera. I början av februari fick HI också nog.

Under en frågestund där den slopade jämställdhetsbonusen togs upp använde Harry Jansson HI som ett direkt slagträ i debatten, och lade ord i munnen på partiets lagtingsledamöter som de inte ville kännas vid.

Det fick Simon Holmström att protestera högljutt från sin sittplats, något som genererade en tillsägelse av talmannen.

När finans- och näringsutskottets betänkande för årets budget debatterades i det samlade lagtinget i slutet av december förra året var det ”med stor förvåning” HI tog del av skrivningen om att utöka den åländska fiskodlingen.

I en omröstning om förslaget, initierat av Nina Fellman (S), lade HI ned sina röster. De var tydligt missnöjda över var övriga regeringspartier tillsammans med Liberalerna stod i frågan.

Det som många misstänkte redan när regeringsbasen stod klar efter valet har blivit förkrossande tydligt i offentligheten: HI är LR:s udda fågel, som antingen måste lyckas få med majoriteten av övriga regeringen på omställningståget, eller annars blir medsläpad i traditionell borgerlig politik.

Men hittills har HI nöjt sig med att protestera högt och sedan fortsätta som vanligt. Hittills har partiet låtit påskina att gränsen inte ännu är nådd, att de är nöjda med sin roll i LR.

Jessy Eckerman (S) hejade på partiet i en replikväxling med Simon Holmström i måndags, men konstaterade också att hon inte avundas HI som sitter i LR ”under de här förutsättningarna”. Simon Holmström bemötte inte den kommentaren.

Men med tanke på hur nära till hands det har legat för HI – och framför allt för Simon Holmström – att göra offentlig sak av meningsskiljaktigheter mellan partiet och resten av majoriteten har partiet inte direkt verkat för att skapa en bild av ett stadigt regeringssamarbete.

Så vad blir sista droppen för HI? Det borde rimligtvis finnas en bristningsgräns, och någonstans måste den vara nådd.

Hur många gånger kan HI ta avstånd från LR:s politik innan det blir dags att lämna regeringssamarbetet?