Ingress_A:Ännu en långdragen rättsprocess kring skattegränsen riskerar bli slöseri med skattepengar och orsaka personligt lidande. Om utfallet blir detsamma som i CDON-fallet är det ett monumentalt misslyckande på alla nivåer.
Åland och skattegränsen står i centrum för ett nytt omfattande rättsmål. Den här gången i Helsingfors där tre tidigare ledande figurer inom den svenska internetbokhandeln Adlibris står åtalade. På flera sätt påminner åtalet om det mål som tidigare drevs mot CDON Alandia och där fem personer slutligen friades av Åbo hovrätt för tre år sedan.
Precis som då handlar det om ett decennium gamla händelser och om huruvida försäljningar av varor från Sverige till Finland via Åland utgjort skattegränshandel. Precis som då verkar de åtalade ha agerat i enlighet med myndigheternas direktiv och i enlighet med dåvarande rättspraxis och marknadspraxis, och precis som då kommer skatteförvaltningen och åklagaren många år senare farande med våldsamma skadeståndskrav baserad på rättspraxis som för alla inblandade verkar ha varit helt obekant när de påstådda gärningarna begicks.
Har vi inte varit här förut? När CDON Alandia-målet avslutades i hovrätten 2022 hade det gått nästan tio år sedan förundersökningen inleddes. Bara i tingsrätten blev den juridiska notan för staten och i förlängningen skattebetalarna trekvarts miljon euro. Addera all den tid som utredande myndigheter och domstolar lade ner i målet – för att inte tala om tio år av personligt lidande för de åtalade – så blir det en ganska kännbar slutsumma. Och det i ett mål där domstolarna i slutändan gick helt och hållet på försvarets linje.
Åtminstone ett 30-tal företag ägnade sig i början av 2010-talet åt att skicka momsfria försändelser via Åland. Av vad som framgått i de fall som så här långt varit upp i rätten gjordes det alltid i nära samförstånd med Tullen. Skatteförvaltningen har lagt sig i saken först flera år senare, och för några år sedan hade Tullen och Skatteförvaltningen fortfarande olika syn på definitionen av skattegränshandel. Men om staten inte kan garantera att en företagare kan lita på de besked de får från myndigheter, vad fyller den då för funktion?
Hur ska någon kunna agera rättssäkert om en myndighet – i det här fallet Tullen – ger en tolkning av regelverket som en annan myndighet flera år senare bestämmer sig för att omvärdera?
Det råder inga tvivel om att juridiken och förfarandet kring skattegränsen genom åren varit krånglig. Inte ens 2024 klarade statliga Alko av att förtulla sin införsel av flera hundratusen liter alkohol till Åland på ett korrekt sätt. Och då pratar vi om ett betydligt mindre krångligt förfarande än vad det varit fråga om i CDON- och Adlibris-fallen.
Om regelverket och tolkningarna kring skattegränsen hade varit så som det senare framgått i åtalen borde myndigheterna påfört de obetalda skatterna i efterhand. Men det har inte gjorts och då borde saken lämnas för vad den varit. Att nu komma dragandes med skadestånd på flera miljoner euro mot enskilda personer som agerat i god tro för tio år sedan är varken rättssäkert eller rimligt.
Utredningen i Adlibrisfallet har redan pågått i flera år och nu väntar en omfattande rättsprocess som än en gång riskerar vara ett enormt slöseri av skattepengar, och ett spel med riktiga människors välmående. Kan vi motivera att skattepengar används på det här sättet? Och vilka blir nästa att drabbas?
Finland har genom åren gått åt möjligheterna i det åländska skatteundantaget tillräckligt. Det finns ingen anledning att nu, så här många år senare, fortsätta angripa det på olika nivåer – och om utfallet i Adlibrisfallet blir detsamma som i CDON-fallet, skulle det vara ett monumentalt misslyckande på alla nivåer.
Lägg resurserna på att förenkla regelverken kring skattegränsen i stället, så kanske till och med statliga Alko klarar av att följa dem.
Kevin Eriksson
tel: 26 643
