I tisdags presenterade den så kallade Bygglingruppen sitt arbete. Det är ett omfattande betänkande med flera förslag på hur den strandade revideringen av självstyrelselagen åter ska få fart.
Tillsammans har tjänstemän från Finland och Åland under ledning av justitierådet Gustav Bygglin presenterat problemen med gällande lagstiftning och samtidigt kommit med konkreta förslag på hur de kan åtgärdas.
Du kan vara pessimist och säga att det råder en viss oenighet bland medlemmarna i arbetsgruppen, men vänder vi på myntet ser vi att man är överens om problembeskrivningarna och bara det är en framgång. Inte bara för Åland utan även för Finland. För med en tydlig problembeskrivning finns det större möjligheter till lösningar och därmed kan våra politiker helt och hållet koncentrera sig på vilka lösningar som måste till. Lösningar som arbetsgruppen dessutom tagit fram förslag på.
Bryter vi ner betänkandet ser vi att utmaningar som konstaterats med gällande lagstiftning nu finns tydligt beskrivna. Framför allt är problemen kring svenska språkets ställning, men även självstyrelselagens förhållande till grundlagen, tydligt definierade. Ser vi närmare på förslagen till lösningar kan vi med fog hävda att Åland fått sin röst hörd och sin problembeskrivning bekräftad.
Om vi börjar med självstyrelselagens förhållande till grundlagen är det tydligt att det finns en djup insikt i problemet, vilket även presenteras i betänkandet. Inte bara att det är ett problem för Åland utan att oklarheterna även är problematiska för Högsta domstolen (HD), där HD hamnar i en märklig situation då de ska ta ställning till om åländsk lagstiftning eventuellt kan strida mot EU-rätten. Det är något som bara egentligen EU-rätten kan ha en åsikt om. Det hela blir dessutom än mer problematiskt när bara länder kan få sin sak prövad av EU-rätten. Det gör att Åland inte kan få sin lagstiftning prövad i EU-rätten för att kontrollera om den överensstämmer med gällande EU-rätt.
För att råda bot på detta finns förslag i rapporten att lagtinget ska bära det fulla ansvaret för om lagstiftningen är i enlighet med gällande EU-rätt eller ej – obeaktat eventuella HD-utlåtanden. Ett förslag som är helt rätt och bekräftar lagtingets roll som lagstiftare och därmed dess fulla ansvar för lagstiftningen.
I betänkandet finns även tydliga förslag på att stärka svenska språket. Där en tydlig definition av svenskans roll på Åland inte bara är en rättighet utan även ett nationalspråk och därmed ett nationalitetsskydd samt minoritetsskydd.
Befintlig definition är i vissa hänseenden nämligen otydlig när man definierar svenskan som ett ämbetsspråk. I och med detta förslag skulle svenskan stärkas inte bara på grund av definitionen utan främst för att det finns ett förslag som säger att det är självstyrelsen som ska garantera att den svenska språket samt kulturen och de lokala traditionerna på Åland ska bevaras. Det här medför att Åland får ett starkare instrument för att säkerställa att det även i framtiden ska gå att bo och arbeta på Åland utan kunskaper i finska. Åland får därmed större möjligheter att säkra att arbetsavtal, produktinformation, tjänster och arbete med mera är på svenska.
Nu är arbetet överlämnat och det är dags för politikerna att ta vid. På Åland är arbetet politiskt väl förankrat medan vi vet att den politisk förankringen tidigare varit en utmaning på finska sidan. Med det sagt har statsminister Petteri Orpo (Saml) varit tydlig med att en revidering av självstyrelselagen ska i mål och det finns även tydliga skrivningar i regeringsprogrammet om detsamma. Samtidigt vet vi också att de problem som tidigare uppstått många gånger går att återfinna hos tjänstemän snarare än hos politikerna. Därför finns det i och med denna tjänstemannaprodukt nu en förhoppning om att vi äntligen ska komma i mål. För de oklarheter som nu råder skapar bara onödiga skiljelinjer mellan Åland och Finland. Så att komma i mål vore mer än önskvärt och vi är på god väg dit med detta betänkande.
Daniel Dahlén
