Parkeringskaoset i Mariehamn blottar brister i berörda myndigheters förståelse för att det är medborgaren som står för notan och är kunden. Robert Jansson
Parkeringskaoset i Mariehamn blottar brister i berörda myndigheters förståelse för att det är medborgaren som står för notan och är kunden. Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Parkeringskaos blottar brister

Renoveringen av Självstyrelseparken har återigen väckt frågan om parkering i Mariehamn. Berörda pratar redan om ett kommande kaos i vinter. Samtidigt skvallrar hanteringen av situationen om brister i förståelse för vem som är det offentligas uppdragsgivare och betalare.

För att sätta lite perspektiv på frågan kan vi börja med att konstatera att det finns parkeringar i staden, även under pågående renovering. Detta då det vid ett antal utredningar, som gjorts tidigare, konstaterats att det finns bra med parkeringar i staden – om än med till exempel tidsrestriktioner. Däremot kan det bli tal om att leta parkeringar för många som kommer på jobb i arla morgonstund.

Med detta sagt kvarstår dock frågan om hanteringen av ärendet och inte minst vad den skvallrar om.

Orsakerna till den uppkomna situationen är givetvis renoveringen av Självstyrelseparken. Däremot är problemet mer djupgående och renoveringen är bara en komponent av många.

För en faktor, som spelar en stor roll gällande tillgången på parkeringsplatser över tid i staden, är möjligheterna till friköp av parkeringsplatser. Friköp staden kan godkänna då det inte är möjligt att förverkliga parkeringsplatser på egen tomt. Friköpta platser som sedan förblir platser för stadens allmänna parkering.

Varje friköpt parkeringsplats kräver dock att staden utökar antalet egna platser då behovet inte minskar i och med ett friköp utan snarare ökar då staden förtätas och byggs om.

Parkeringssituationen i Mariehamn är med pågående renovering obekväm och tillgången på platser finns det att säga en hel del om, men den intressanta delen av det hela är snarare hur våra politiker och myndigheter resonerar i frågan. För det är tydligt att berörda myndigheter och beslutsfattare missat vem som är brukare och vem som faktiskt betalar för den offentliga apparaten. Detta då prio ett är att säkra parkeringsplatser för offentligt anställda. Det blir i synnerhet tydligt när vi ser att landskapet tagit beslag på samtliga parkeringsplatser utanför landskapsregeringen. Detta efter att tidigare satt stängsel kring parkeringen under Självstyrelseparken. En parkering som sedan efter instängningen dessutom ofta stått halvtom.

Att det finns utmaningar med parkeringarna är inte nytt och det har funnits stadspolitiker som framfört att det inte är stadens bekymmer om det inte finns parkeringsplatser för pendlare. Vi får innerligt hoppas att sådant tyckande nu är begravt då Mariehamn är hela Ålands centralort och där många företag återfinns i staden. Företag som dagligen behöver arbetskraft.

Utöver detta talar många politiker om att staden ska vara en cykelstad och att man ska nyttja kollektivtrafiken. Vackra tankar men även dessa är uttalanden som inte är grundade i vardagen. En vardag där det på stora delar av Åland är omöjligt att sköta sitt jobb om man ska nyttja kollektivtrafiken. Detta då varken tidtabeller eller rutter möjliggör pendling. Där det dessutom är omöjligt att cykla på jobb på grund av avstånd.

För vem finns det offentliga till? Vem ska det offentliga serva? Det tydliga och enkla svaret är medborgarna, men det verkar inte vara så självklart för berörda myndigheter och beslutsfattare. Inte ens i en liten enkel fråga som den om parkeringsplatser.

Daniel Dahlén

Hittat fel i texten? Skriv till oss