Hållbart initiativ har upplevt de tuffaste månaderna i partiets korta livslängd. I somras började de första skotten att avlossas från de tidigare talespersonerna, Simon Holmström och Annette Bergbo, där de ifrågasatte hur partiet sköttes. Redan dessförinnan hade partiets ledande medlemmar i Hammarland lämnat partiet i protest.
Svaret från de nuvarande partiledarna, Erica Scott och Alfons Röblom, var till en början avfärdande, näst intill raljant. Men någonstans tog nog kritiken för efter sommarlovet inbjöds det till medlemsdiskussioner både en och två gånger. Inkludering och öppenhet var ledorden.
Man kunde kanske trott att det hela skulle sluta där, att kritiken från de tidigare, och nu avhoppade, talespersonerna skulle tystna. Icke så.
När Åland gallups senaste mätning visade att HI inte skulle ta en plats i lagtinget om det vore val i höst återkom Holmström och Bergbo med en ny salva. En stor del av kritiken var densamma, att partiet var toppstyrt och att ledningen inte lyssnade.
Men sedan lade duon till att det nu fanns en möjlighet att vända den usla opinionstrenden, nämligen att sparka partiledningen.
Och om HI-medlemmarna gjorde det, då kunde Holmström och Bergbo tänka sig att återinträda i partiet och leda det till framgång.
Stödet för palatskuppen i insändarform får man väl hittills säga har varit ganska svagt. Erica Scott avfärdade kritiken eftersom den handlar om interna angelägenheter från två personer som inte är medlemmar i partiet. En grupp medlemmar gjorde det samma i tisdagens Ålandstidningen.
Det verkar som att kuppen kommit av sig. Medlemskåren har inte rest sig som en och ställt sig bakom rebellerna.
Den här striden verkar vara vunnen för Scott och Röblom – men en svårare är kvar att utkämpa.
HI är ett parti som på blott fem år gått från snabb pop-framgång och ”it-parti”, till misslyckat regeringssamarbete och nu ett ganska tafatt enmansparti i opposition. Inte heller har partiet använt sin nya oppositionsroll till att bedriva någon särskilt kraftfull opinion i miljö- och klimatfrågan.
HI har helt enkelt blivit obetydligt i åländsk politik, vilket också Åland gallups mätning visar. Väljarna ger inte partiet något existensberättigande.
Detta har alltså skett i tider då miljö- och klimatfrågorna är mer aktuella än någonsin, låt vara att de ofta hamnar i bakvattnet av säkerhetspolitik och ekonomi. Ett miljöparti borde kunna dra nytta av det ändå.
Simon Holmström och Annette Bergbo står för en helt annan sorts politik än den nuvarande ledningen i HI, mer av aktivister än ”kompromissa i korridorerna”-politiker. Framför allt Holmström led synbart av att HI satt med i regeringen Thörnroos i tre år, speciellt då utfallet av partiets medverkan var ytterst klent och att man snarare agerade miljöalibi för Centern, Obundna och Moderaterna än fick genomslag för sin politik.
Vad partiledningen gör de kommande månaderna blir avgörande inte bara för dem själva – kritik av slaget som riktats mot dem har en tendens att vara återkommande om inte bättring sker – utan också för partiet.
Om inte HI lyckas ta en större plats i åländsk politik, inte lyckas att föra debatten om partiets kärnfrågor högt och ljudligt och inte lyckas få fler väljare att se partiet som ett på riktigt-alternativ så kommer HI att dö sotdöden och försvinna i nästa val.
Eller så byter medlemmarna fot och vänder sig till de avhoppade aktivisterna som lovat återvända och frälsa det krisande partiet.
Jonas Bladh
tel: 26 638
