I regeringens interna förhandlingar om årets andra tilläggsbudget var Centern och Obunden samling tvungna att ge sig för Moderaterna och Hållbart initiativ. De två förstnämnda ville ge kommunerna två miljoner i höjda anslag utan förbehåll, medan de senare kunde gå med på summan, men bara om pengarna riktas till kommuner som inte klarar sina åtaganden.
Kompromissen blev att Centern och Obundna kunde skriva i budgeten att minst två miljoner ska delas ut i höst, men först efter att man utrett hur det ska ske. Den skrivningen, i all sin luddiga otydlighet, var viktig för Obundna eftersom man givit vallöfte att återställa landskapsandelarna till hur de var innan den förra regeringen sänkte dem.
Men än viktigare var det för Centern att kunna visa upp något för alla de ilskna C-kommunpolitiker som länge morrat om att deras regering inte hjälpt kommunerna.
Tyvärr för Centerledningen och lagtingsgruppen var svaret från kommunfältet inte vad man hoppades på. I stället kom skarpare krav när Kommunförbundet i fredags hade vårstämma.
Centerveteranen Runar Karlsson dundrade att landskapsandelarna ligger kvar på samma nivå som 2015 medan landskapets utgifter ökat med 25 procent på samma tid. Därför krävde han att landskapsregeringen avsätter fem miljoner ytterligare till kommunerna.
Mathias Sandberg, Centerns vice ordförande i kommunstyrelsen i Lemland, toppade Karlsson och krävde nio miljoner.
Stämman valde att gå på Runar Karlssons linje, och Karlsson uppmanade styrelsen att förklara situationen för landskapsregeringen för ”de verkar inte förstå”.
Kommunerna har en poäng. Landskapsandelarna sänktes med en kommunreform i tankarna. Den är nu nedskjuten och begravd. Dessutom har lagtinget beslutat om flera reformer som driver upp kostnaderna för kommunerna utan att de kompenserats i tillräcklig utsträckning.
Samtidigt finns det ett svårt argument att överbygga för den landskapspolitiker som vill hörsamma Kommunförbundet: landskapet har inga pengar att dela ut.
Landskapsbudgeten pekar på ett minus om elva miljoner euro. Med tanke på att energi- och bränslepriser dessutom stigit kraftigt under året är risken att det underskottet blir än större.
Ska landskapet i det läget dessutom lägga till fem obudgeterade miljoner till kommunerna?
Det låter inte vettigt.
Om Centern och Obundna (och för all del också de övriga regeringspartierna Moderaterna, Hållbar initiativ och Ålands framtid) ska plocka fram miljoner till kommunerna i en tilläggsbudget eller senast den ordinarie budgeten för valåret 2023 kommer det att krävas att de också presenterar inbesparingar i landskapets utgifter av motsvarande dignitet.
De måste dessutom komma överens om hur mycket och framför allt hur pengarna ska fördelas, en fråga som visat sig vara nog så svar att lösa.
Inte hjälpte det heller den regeringsinterna diskussionen att finansminister Roger Höglund (C) i debatten om den andra tilläggsbudgeten slängde ur sig att två miljoner till kommunerna kunde innebära mer pengar i plånböckerna hos ålänningarna om pengarna används till sänkningar av kommunalskatten.
Det var ett uttalande som inte var förankrat i regeringsbasen, och inte föll i god jord hos Moderaterna och Hållbart initiativ.
Det var heller inte speciellt genomtänkt då det gav oppositionen gratis ammunition mot en regering som hittills inte lyckats uppvisa några större inbesparingar i en landskapsbudget som trots rekordintäkter inte är i balans.
Obunden samling lär gå oskadat ur mandatperioden även om man inte lyckas återställa landskapsandelarna. Man har, som i flera andra frågor, drivit sin linje men tvingats ge sig mot majoriteten i regeringen. Det är troligt att de obundna väljarna accepterar att partiet är för litet för att bestämma.
Centern däremot har större problem. Partiet är dominant i LR med sina nio av tjugo mandat, och borde kunna driva igenom frågor som man anser är av största vikt. Men Centern var ovilligt att höja andelarna till kommunerna fram till att Runar Karlsson och andra Centerpolitiker började mumla om att bilda ett landsbygdsparti.
Plötsligt blev då frågan en fråga som kan avgöra valet för Centern. Det sista man vill ha är en ytterligare sprickbildning i ett parti som, för att återta makten, slöt leden förra valrörelsen och hyfsat hållit ihop så här långt under mandatperioden.
Att lösa ekvationen om hur man ska skapa utrymme för mer pengar till kommunerna kommer bli avgörande för Centern. Förhoppningsvis löser man det inte genom att öka utgifterna och skjuta problemet på nästa landskapsregering.
