I fyra dygn – dag och natt – debatterade Finlands riksdag EU:s återhämtningsfond. Till slut, tidigt på lördagsmorgonen, beslutade vice talmannen Tarja Filatov (S) att avbryta plenumet.
Orsaken till kaoset i riksdagen är att Sannfinländarna kapade debatten med illa dolt syfte att förhala beslutet om återhämtningspaketet, sannolikt för att lyckas tajma omröstningen om paketet när en majoritet av riksdagen inte är närvarande och på så sätt kunna få sin vilja igenom.
Och i dess kölvatten uppstod en nedsmutsning av hela riksdagsarbetet.
Omröstningen om paketet, som egentligen skulle ha ägt rum i onsdags, är nu planerad att genomföras i dag tisdag. Det är dock oklart om omröstningen hinner bli av, eller om debatten fortsätter.
Den finländska politiken har inte en tradition av filibustrande och populism, utan av saklig och för åskådaren kanske tråkig diskussion.
Sannfinländarna valde att ställa traditionen på ända genom att utnyttja de kryphål som finns i riksdagsordningen och outtalad praxis. Sebastian Tynkkynen höll historiens längsta anförande som varade i åtta och en halv timme, och Ålands riksdagsledamot Mats Löfström uppger att Sebastian Tynkkynen dessutom stod i talarstolen och läste upp kommentarer från sociala medier.
Det skapar inte bara frustration bland övriga riksdagsledamöter som blir tvungna att ta tupplurar i sina arbetsrum i stället för att kunna åka hem när arbetsdagen blir en halv vecka lång.
Det riskerar att skada det höga förtroende som undersökningar har visat att politiker har bland befolkningen. Det gödslar det politikerförakt som gror.
Och det är ett fullständigt förkastligt sätt att hantera väljarnas förtroende.
Visst är det viktigt att det tillåts grundliga diskussioner kring EU, inte minst om återhämtningspaketet. Medlemskapet innebär att Finland har gått med på att ge bort en del av sin makt till EU, och då är det viktigt att bevaka hur EU hanterar sin position.
Samtidigt måste man också ha i åtanke att EU-paketet som nu debatteras är en föreslagen krisåtgärd, och att den är en reaktion på den faktiska globala kris som pandemin fört med sig.
I en kris har alla ansvar för att hjälpa till att få beslut fattade så smidigt som möjligt och att diskussionerna hålls konstruktiva. Men Sannfinländarnas agerande i riksdagen förra veckan kan inte beskrivas som något annat än destruktivt.
Tycka vad man vill om EU:s återhämtningsfond, eller vilken fråga som helst egentligen, men det anstår inte ett riksdagsparti att sabotera den demokratiska beslutsordningen.
Det underminerar hela riksdagens trovärdighet.
