Sedan landskapsregeringen (LR) presenterade förslaget om att sänka studiestödet till följd av att gymnasiet nästa höst blir avgiftsfritt har kritiken haglat. Delvis finns det en oro för att ungdomar, av ekonomiska orsaker, skulle välja bort gymnasiet när studiestödet sänks. Men det finns också röster som är rädda för att ungdomar inte längre ska ha råd med till exempel fritidsaktiviteter som är viktiga för det psykiska välbefinnandet.
Kritiken är inte oväntad. Många unga mår dåligt och samhället behöver givetvis möta detta med olika stödinsatser. Det är i sig inte stridbart. Men själva studiestödet är knappast så avgörande som kritikerna menar.
Enligt förslaget ska LR mer än halvera studiestödet för gymnasieungdomar som fortfarande bor hemma. Räknat i euron och cent är det förstås drastiskt. Lite avrundat minskar stödet från 130 till 60 euro om, och när, lagen träder i kraft nästa höst. Ett tillägg kan även ges om vårdnadshavarnas inkomster understiger en viss gräns.
Sett till vår omvärld är beloppet högre än i Finland men lägre än i Sverige. I Finland får gymnasieungdomarna 43 euro i månaden, men det kan både höjas till 160 och sänkas till noll beroende på föräldrarnas inkomst. I Sverige är stödet 109 euro.
Givetvis svider det när bidrag minskas, oavsett ekonomisk situation. Att dra in förmåner är aldrig populärt.
Sänkningen är dock inte tagen ur luften, utan hänger samman med att gymnasiet från och med hösten 2025 blir avgiftsfritt. Detta skrivs alltså in i lagen. Framöver kan alla ungdomar som vill skaffa sig en gymnasieutbildning utan att betala för det. Det är inte bara en oerhört fin förmån för den enskilda, utan en viktig investering för hela samhällsbygget.
Trots att lagändringen förväntas träda i kraft först om ett år kostar det redan i dag inget att gå i gymnasiet. Samtidigt som man i Finland höjde läropliktsåldern till 18 år – och på grund av obligatoriet gjorde andra stadiet avgiftsfritt – valde LR att göra gymnasieutbildningen gratis. Man ville inte att de åländska ungdomarna skulle behöva betala för något som andra i landet fick gratis.
Däremot rördes inte studiestödet, vilket innebär att åländska ungdomar under ett antal år lyft ett bidrag för utgifter de inte har. Pengarna tas förstås tacksamt emot, och i vissa familjer, där ekonomin är en daglig huvudvärk, behövs de också. Men för många ungdomar är stödet en bonus som används till nöjen och bensin.
Orsaken till att LR sänker stödbeloppet är delvis ekonomisk – man sparar 430.000 euro på årsbasis, vilket inte är obetydligt i kärva tider – men det handlar också om en omfördelning av resurserna. Landskapet lyfter kostnaderna för utbildningen från elevernas axlar och tar dem själv. Det är på alla sätt en mer rättvis fördelningspolitik. Alla ska ha råd att utbilda sig.
Risken att 16-åringar skulle välja bort en gymnasieutbildning av ekonomiska skäl när studiestödet sänks måste ändå ses som liten. De som ratar skolbänken gör det förmodligen av andra skäl. För att komma åt det problemet krävs andra insatser än rent monetära – och där görs en hel del redan i dag, till exempel genom Ung resurs.
En annan väg att gå är förstås att behovspröva hela studiestödet för hemmaboende gymnasieungdomar, så att stödet ges till familjer som behöver det och till belopp som gör skillnad på riktigt.
Sandra Widing
tel: 26697