När landskapsregeringen (LR) i torsdags antog ett yttrande till grundlagsutskottet över den finska regeringens förslag till lagstiftningspaket för den stora social- och hälsovårdsreformen var det mer än bara själva lagstiftningen som stod på spel.
Med de 53 invändningar mot lagarna som ska skrivas eller ändras skapar LR också en betydligt bättre förhandlingsposition gentemot Helsingfors när det gäller den allt mer segdragna revisionen av självstyrelselagen. Eftersom den finska regeringen måste få till stånd en hel massa lagändringar inför att landet (utom Åland) ska delas in i nya välfärdsområden, kommunerna ska fråntas ansvar för vård och omsorg och skattesystemet ska göras om, har Åland en hållhake på den finska regeringen. Kort – och mycket förenklat – kan Åland ge Finland budskapet: Ge oss vad vi behöver i självstyrelselagen, så får ni era lagpaket.
Det är mot bakgrund av detta vi ska se den lilla islossning i förhandlingarna som uppstod när lantrådet Veronica Thörnroos (C) och vice lantrådet Harry Jansson (C) besökte bland andra Ålandsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) i Helsingfors tidigare i veckan.
Plötsligt ska det bli fart i förhandlingarna, en proposition ska, enligt Henriksson, kunna vara klar redan i maj. Detta efter fem månader då väldigt lite har hänt i förhandlingarna efter den närmast förödande och olyckliga remissrunda som en ofärdig proposition sändes på i somras.
Läget påminner lite om det som revisionen befann sig i för fyra år sedan. Då var det landskapsregeringen under Katrin Sjögren (Lib) som försökte utnyttja läget när regeringen Juha Sipilä (C) med kort om tid kvar på mandatperioden försökte få igenom den första social- och hälsovårdsreformen. Då strandade trots allt revisionen, men mynnade ut i uppgörelsen om det nya ekonomiska systemet som nu trätt i kraft.
Läget är inte lika gott nu, då riskerade just ekonomin att kosta Finland enorma summor om självstyrelselagen inte ändrades, nu är det ”bara” juridik. Men för Finland skulle det vara mycket pinsamt om man inte lyckades lösa grundläggande frågor om att ålänningarnas rättigheter ska vara de samma som för medborgare i riket, men också att viktiga lagar som smittskyddslagen ska fungera.
Den här ledarsidan har många gånger påpekat det orimliga i den makt som ministerier och myndigheter har över de politiska besluten i Finland. Inte minst i fråga om självstyrelselagen är detta tydligt. Gång efter annan har de åländska önskemålen plockats bort av tjänstemän ur de förslag som förhandlats fram på politisk nivå.
Nu har landskapsregeringen ett tillfälle att vrida om tumskruvarna på sina finska kollegor och se till att dels få en politisk överenskommelse, dels att få ministrarna i Helsingfors att se till att den håller sträck också efter att motsträviga tjänstemän sagt sitt om vad de folkvalda kommit överens om.
Det här är förmodligen den bästa chansen på mycket lång tid för självstyrelsen att få en ny lag som faktiskt utvecklar den åländska autonomin. Att det är kort om tid att spela på, både för en revision av självstyrelselagen men också för social- och hälsovårdsreformen, är både en utmaning och en fördel för LR.
I augusti sade Anna-Maja Henriksson att det förslag som då låg på bordet borde antas eftersom det var ”nu eller aldrig”. Kanske ska LR använda just det uttrycket i förhandlingarna med den finska regeringen, fast tvärt om.
Jonas Bladh
tel: 266 38
