Redan i maj 2018 lade EU-kommissionen fram ett förslag till budgetramar – det som kallas för EU:s långtidsbudget – för perioden 2021–2027. Men sedan dess har brexit och osämja mellan medlemsländerna satt stopp för ett beslut om budgeten. Och så fortsätter det, tydligen.
I måndags lade Ungern och Polen in sina veton mot budgeten och försenade den redan väldigt försenade budgeten ytterligare.
Anledningen? Länderna har vänt och vill inte längre godkänna att den så kallade rättsstatsmekanismen ska finnas med i budgeten.
Rättsstatsmekanismen är en överenskommelse som träffades mellan EU-parlamentet, medlemsländerna och kommissionen för bara ett par veckor sedan. I huvudsak innebär den att medlemsländerna förbinder sig att följa EU:s gemensamma demokratiska principer. Om länderna bryter mot principerna ska de inte få pengar från EU.
Problemet för Polen och Ungern är att EU anklagar båda länderna för att politisera domstolarna och inskränka mediefriheten.
För två veckor var, som sagt, en överenskommelse klar. Men trots det valde Ungern och Polen att sätta klackarna i backen och lägga in sina veton mot budgeten så länge som rättsstatsmekanismen finns med.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som också anklagas för att missbruka EU-medel, menar att EU med den tvingande rättsstatsmekanismen ingriper i de suveräna staternas behörigheter. ”Om de verkligen släpper igenom de här reglerna så kommer de att omvandla Europeiska unionen till en ny Sovjetunion”, sade han enligt svenska Yle i en radiointervju förra veckan.
Polens justitieminister Zbigniew Ziobro menade å sin sida att det handlar om ett tyskt försök att kontrollera Polen, och om ”institutionellt och politiskt slaveri”.
Nu återstår att se om Ungern och Polen kommer att hålla fast vid sina respektive ståndpunkter. Båda länderna har mycket pengar att se fram emot när långtidsbudgeten väl blir klar, och bedömare menar att veckans veto mest är ett spel för gallerierna och att slutscenen ändå kommer att bli att de kryper till korset.
Samtidigt står EU inför det motsatta dilemmat. Unionen kan inte se mellan fingrarna åt att två medlemsstater åsidosätter grundläggande demokratiska fundament. Att Polen och, framför allt, Ungern utvecklas mot auktoritära skurkstater under EU:s flagg underminerar hela det projekt som unionen är.
Å andra sidan riskerar EU vid ett allt för hårdhänt hanterande av de två länderna att de lämnar unionen för att i stället närma sig Ryssland. En utveckling Vladimir Putin med all sannolikhet såväl välkomnar som understöder.
Att Ryssland får nygamla bundsförvanter är ett hot EU måste acceptera. Unionen byggdes som ett projekt att skapa fred genom att demokratiska stater skulle bindas närmare varandra via handel och politiskt utbyte. Om unionen tillåter att stater beter sig allt mer som diktaturer och kontrollerar såväl yttrande- som mediefriheten – och dessutom avskaffar domstolarnas oberoende ställning – riskerar EU långt mycket mer än ett något starkare Ryssland.
Så hur ska EU göra? Att föra in rättsstatsmekanismen i budgeten är ett utomordentligt sätt – om det låter sig göras. Problemet är, som måndagen visade, att det räcker med att ett land lägger in sitt veto för att stoppa förslaget.
EU behöver reformeras. Det behövs en rejäl debatt kring hur unionen ska se ut i framtiden. Alldeles oavsett om man helst vill se mer eller mindre federalism måste reglerna kring veto i omröstningar förändras. 447 miljoner EU-medborgare kan inte förhindras en rättssäker och rättvis EU-budget för att Ungern med 10 miljoner invånare eller Polen med 40 miljoner inte vill jämka sig med unionens grundläggande spelregler. 447 miljoner européer ska inte drabbas för att två av 27 medlemsländer tagits över av mörka, antidemokratiska krafter.
Nej, EU måste genomföra ett räfst- och rättarting för att bli en mer effektiv och mer demokratisk organisation.
Och vill inte alla medlemmar ställa upp på grundläggande demokratiska principer måste EU:s övriga länder våga, med gemensam stämma, ställa sig upp för de principerna och säga: ”Passar det inte är det bara att lämna, där är dörren”.
