En hel del av de åländska kommunerna har gjort om i sina respektive nämndstrukturer. Inte sällan beroende på problem med att fylla alla platser som tidigare fanns, men ofta också för att det helt enkelt gör att det blir smidigare att driva kommunen och ta de bästa besluten.
Mariehamn har en längre tid funderat, förhandlat och debatterat en förändring av stadens förvaltningsstadga. I förra veckan landade man i en modell där tre sektorer blir en och tre nämnder blir två. Den huvudsakliga målsättningen med projektet är att göra stadsplaneringen smidigare med alla intressenter under samma tak, men det finns också fördelar i att de som jobbar med byggnader, vare sig det handlar om stadsarkitekt, byggnadsinspektör eller fastighetsförvaltare jobbar inom samma sektor och enklare kan dela erfarenheter.
Att politikerna sedan dessutom hoppas kunna spara en euro eller två är en bonus man bör få om den nya organisationen byggs på ett modernt och smart sätt.
Att våga ifrågasätta befintliga strukturer är grundläggande för att både ta till vara på det kapital som finns i varje organisation i form av kunskap, erfarenhet och engagemang, och för att ta hand om det kapital som skattebetalarna sätter in i organisationen varje år.
Tiderna förändras och vi måste förändras med dem. Här kan man använda en uppsjö av klyschor, men alla handlar de om att det inte går att stoppa utveckling och därför måste man förändra eller försvinna. Problemet är att offentliga organisationer inte kan försvinna, de måste finnas enligt lag. Samtidigt är det ohållbart om de bara kostar mer och mer i både tid och pengar.
Därför måste man ifrågasätta, bygga om, utvärdera och ifrågasätta på nytt. Utvecklingen stannar aldrig av.
Mariehamns grepp om stadsutveckling, planering och infrastruktur är bra, det ger möjligheter till nya, förhoppningsvis snabbare vägar till beslut om hur staden ska utvecklas inte minst stadsplanemässigt.
Men staden ska förstås inte stanna vid bara dessa områden. Samma genomlysning bör planläggas för alla kommunens verksamhetsområden. Är utbildningen organiserad på bästa sätt? Kulturen? Fritidssektorn? Och så vidare. Allt ska ifrågasättas och utvärderas, men därmed inte sagt att allt måste förändras. Vissa saker är säkert optimalt organiserade, då får man gå vidare till nästa.
För att göra sådana här omfattande, ofta jobbiga och svåra, utvärderingar av den egna verksamheten krävs framför allt två saker: uthållighet och mod. Inte minst krävs det politiskt mod att peka ut verksamheter som bör eller kan eller ska läggas ned. Gör man det vet man också att personal kommer att förlora sina arbeten, vilket direkt riskerar att leda till tappade röster.
I det läget gäller det att se till verksamhetens bästa snarare än till sin egen position, och det kräver politiskt mod på ett plan som allt för få politiker vågar visa.
De mindre kommuner som gjort organisatoriska förändringar, och staden som står inför en sådan, är goda förebilder också för landskapet. Vi vet att landskapets ekonomi av allt att döma kommer att vara mycket ansträngd under överskådlig framtid. Samtidigt har verksamhetskostnaderna i landskapets budget ökat kraftigt från år till år.
Vi vet också att exempelvis det organisatoriska hattandet i landskapsförvaltning och myndigheter när det gäller it-hantering kostat pengar – och där finns fortfarande en jätteskuld att beta av.
Inom kort ska finansminister Roger Höglund (C) tillsätta en parlamentarisk kommitté som i den bästa av världar ska lägga fram ett långsiktigt program för den ekonomiska politiken som alla delar och som ska hålla över flera mandatperioder.
Men finansministern borde också tillsätta en grupp som tittar på landskapets verksamheter, hur de är organiserade, om den organisationen är ultimat visavi vad den ska leverera, om det finns verksamheter som inte längre är lika viktiga som när de skapades och om något saknas i dagens landskapsorganisation. Målet borde vara att skapa en organisation som på allra bästa sätt klarar dagens och morgondagens utmaningar, och gör det till en lägre kostnad än i dag. Det borde knappast vara omöjligt.
Kommunerna visar vägen i att modernisera verksamheterna för att klara kraven utifrån de förutsättningar de har. Det kan hela det offentliga Åland ta lärdom av.
