Under Svenska Yles frågestund fick Finlands president Alexander Stubb frågan: Borde det ryska konsulatet i Mariehamn stängas? En berättigad fråga, Ryssland har ju varit upptaget med att krossa folkrätt och jämna ukrainska städer med marken.
Men Stubbs svar var typiskt honom: strategiskt, diplomatiskt, torrt – och alldeles, alldeles rätt. Utan minsta antydan till det blod som kokar hos frågeställaren svarade han: ”Vad vinner man på att göra det?”. Med det satte han fingret på en avgörande princip – utrikespolitik måste bygga på strategisk pragmatism, inte symbolik eller impulsiva markeringar.
Det är så svindlande irriterande med hur folk vill ha snabba, enkla lösningar. Ett ryskt konsulat i Mariehamn? Stäng det! Poff, problemet löst. Som om världen fungerade så.
Det finns en naturlig frustration över att Ryssland, som just nu bedriver ett aggressionskrig, fortfarande har ett konsulat på demilitariserade Åland. Men att stänga det skulle inte tjäna Finlands eller Ålands intressen. Tvärtom finns det flera skäl att låta det vara.
För det första: undvik onödig eskalering. Att ensidigt avveckla konsulatet skulle kunna uppfattas som en provokation av Moskva och ge dem en förevändning att höja tonläget. Stubb påpekar att en ansvarsfull utrikespolitik måste vila på värdebaserad realism – principfast, men strategisk. Finland ska stå fast vid sina värderingar, men utan att skapa onödiga spänningar. Det räcker inte att ”markera”, det måste också vara ett drag som faktiskt gagnar oss.
För det andra: konsulatet självdör redan. Enligt utrikesministeriets utredning har antalet anställda minskat, och dess roll som övervakare av demilitariseringen är i praktiken en formalitet. Att nu klampa in med symbolpolitiska stålhättor skulle ställa till mer än det löser. Bättre att låta det förfalla av sig självt.
För det tredje: folkrätten. Konsulatet finns där på grund av ett avtal från 1940. Att bryta det ensidigt skulle skapa osäkerhet kring andra internationella överenskommelser och öppna en dörr vi inte vill kliva igenom. Ska vi börja riva i efterkrigstidens avtal nu? Vad blir nästa steg?
Slutligen: Ålands säkerhetspolitiska roll. Att bevara nuvarande ordning är inte passivitet, det är en strategi för att upprätthålla stabiliteten i regionen.
Presidenten gör rätt. Han prioriterar saklighet och långsiktig stabilitet framför populistiska utspel och hastiga beslut. Hans hållning vilar på pragmatism och ett strategiskt perspektiv på Finlands och Ålands säkerhet.
Klart man vill slänga ut det ryska konsulatet från Mariehamn. Ge dem en enkelbiljett till Moskva och låta dörren smälla igen bakom dem. Ingen skulle sakna det. Ingen skulle gråta.
Men politik är inte en fråga om snabba segrar. Ibland handlar det om att vänta, att välja det tråkiga men nödvändiga framför det enkla och känslomässigt tillfredsställande. Stubb fattar det. Och det borde vi också göra.
Linda Blix
tel: 26 637
