Bara någon dag innan en ny massiv rysk beskjutning av Ukraina inleddes sade Frankrikes president Emmanuel Macron i tv-kanalen TF1 att väst bör överväga säkerhetsgarantier för Ryssland om den ryske presidenten Vladimir Putin går med på fredsförhandlingar.
Förslaget väckte genast kritik. Från ukrainskt håll förkastades idén av den ukrainska presidentens medarbetare Mychajlo Podoljak som sade: ”Det är den civiliserade världen som behöver säkerhetsgarantier av Ryssland”. Även de baltiska staterna avvisade Macrons förslag, och Finlands förre statsminister Alexander Stubb meddelade att han är av annan åsikt än den franske presidenten.
Frågan är hur Macrons uttalande ska tolkas. Såväl USA som Ukraina säger sig vara positiva till fredssamtal, men då under förutsättning att Putin visar en tydlig vilja att avsluta kriget, eller att Ryssland inleder en reträtt.
Macron visar dock en helt annan linje, en som ligger betydligt mer åt det håll som Putin framförde månaderna före invasionen av Ukraina. Säkerhetsgarantier kan förvisso se olika ut, men de krav som Ryssland framförde för ungefär ett år sedan var att Nato inte fick utvidgas, att inga nya utposteringar får göras i Rysslands grannländer och att Nato ska trappa ned i Europa. Självfallet avfärdades de kraven som de fantasier de var och är. Men nu tycks de alltså sättas på bordet på nytt, men av presidenten i ett av de viktigaste Natoländerna.
Ett par dagar efter Macrons utspel varnade den tyske förbundskanslern Olaf Schulz i tidskriften Foreign Affairs väst för att starta ett nytt kallt krig där världen delas in i maktblock som på USA–Sovjet-tiden.
Det är inte lika mjukt i hållningen visavi Ryssland som Macrons utspel, men ändå ett tecken på att Tyskland funderar på hur och när relationerna till Moskva ska normaliseras. Att de båda, ledare för var sin jätte i EU-samarbetet, gör dessa utspel nu är intressant – och lite oroande. För i Frankrike och Tyskland, liksom här uppe i Norden, rasar debatten kring elpriser, bränslepriser och inflation. Centraleuropa lider brist på naturgas, och den största gaskranen äger Vladimir Putin.
Samma helg som en första liten spricka i västvärldens ledares solida fästning gentemot Ryssland tycks ha uppstått var det full aktivitet på en lastkaj på Åland. Det var kö för att få lämna förnödenheter till den lidande befolkningen i Ukraina, som ska köras ned till Ukraina av initiativtagarna till UkrainAX. Utan större undersökningar kan man med blotta ögat se att stödet för Ukrainas sak är stort på Åland.
Läget är detsamma på många håll i Europa, och i Ukraina är motståndet mot att förhandla fram en fred med Putin massivt. I Ryssland, å andra sidan, växer motståndet mot kriget. Enligt brittiska försvarsministeriet vill en majoritet att fredsförhandlingar inleds.
Märkligt nog tycks de två mäktigaste männen i Europa vackla en aning i hållningen mot krigsbrottslingarna i Kreml. Men folket står fast.
Det ukrainska folket, dess armé och dess ledning behöver inte ett Europa som vacklar i stödet till Kiev. De behöver ett fortsatt enat väst som står upp mot länder som tar sig friheter i strid med folkrätten, som inleder krig och terroriserar sitt grannfolk. Ja, Europa lider under priser, elbrist och inflation. Men det är inget mot vad Ukraina gör under regnet av bomber och missiler från Ryssland. Om vi inte fortsätter att stöda Ukraina och på alla sätt göra livet tufft för Ryssland vet vi inte vad Putins nästa steg blir. Bara att det kan bli betydligt värre än att elräkningen stiger.
Jonas Bladh
tel: 266 38
