Som Ålandstidningen berättade i gårdagens tidning sjösätts nu en satsning på att snabbutbilda restaurangpersonal inför årets säsong. Via Ålands yrkesgymnasium kan intresserade söka en kurs som omfattar åtta veckors undervisning och fem veckors praktik ute på krogarna. Förhoppningsvis ska det råda bot på den skriande personalbrist som servicenäringen i stort och i synnerhet krogarna kämpande med i somras, samtidigt som besöksantalet slog rekord.
Men som Nauticals krögare Adrian Bäckman säger i Ålandstidningens artikel, är det inte bara sommarjobbare som behöver lära sig mer om branschen. Branschen behöver också lära sig mer om sommarjobbarna: ”Många sommarjobbare blir utslitna och säger ”aldrig mer” efter den första sommaren. Här har branschen något att lära. Man behöver bli bättre på att ta hand om dem.”
Här sätter han fingret på något mycket viktigt. Hela det åländska näringslivet har ett stort ansvar för hur de unga sommarjobbarna tas emot och vilken bild de får av arbetslivet efter sina första steg utanför skolan. Det är nästa generation arbetskraft som debuterar. En del stannar kvar och fortsätter arbeta, andra utbildar sig vidare och vill förhoppningsvis arbeta på Åland igen någon dag.
Krogsvängen är absolut inte sämre än någon annan del av näringslivet på att ta hand sina sommarjobbare. Att risken för att slita ut sommarpersonalen, som Adrian Bäckman nämner, syns tydligt just där kan förklaras av att själva arbetssituationen stundtals är rejält stressig när alla lunchgäster vill ha sin mat samtidigt och på grund av obekväma arbetstider eftersom många barlejon vill kunna stanna ute till klockan fyra på helgnätterna. I synnerhet om man är underbemannad från början.
Det handlar inte om dalta med någon utan om att visa ungdomarna samma respekt som man visar vanliga vuxna anställda.
Bara en sådan enkel sak som att ta sig tid att besvara alla ansökningar, även om man inte har något jobb att erbjuda. Ett kort nej är faktiskt bättre än bara tystnad. Allra bäst är det så klart med en kort motivering också så den sökande förstår varför det blev avslag just den här gången.
Eller att självklart och utan att sommarjobbaren behöver efterfråga det, erbjuda skriftliga anställningsavtal med reglerade arbetstider och avtalsenlig ersättning. Även om det flesta företag sköter det här korrekt, finns det tyvärr alldeles för många exempel på flytande muntliga överenskommelser och skumma erbjudanden om att betala med presentkort och liknande.
Att döma av alla sommarjobbande ungdomar och unga vuxna som passerat Ålandstidningens redaktionen genom åren råder det sannerligen ingen brist på ambitioner och arbetsförmåga bland Ålands unga.
Men de måste naturligtvis ha schyssta villkor.
