I mars 2020 – för precis ett år sedan – rapporterade Ålandstidningen om de första permitteringarna och samarbetsförhandlingarna som orsakades av coronapandemin. Under våren och sommaren ökade antalet arbetslösa snabbt till för Åland historiska siffror, men sedan en tid tillbaka sjunker de sakta igen.

Samtidigt är många fortfarande långtidspermitterade, och risken för märkbara skadeverkningar på både ett personligt och ett samhällsmässigt plan är överhängande.

Med Finansministeriet som stark pådrivare har Finlands arbetslöshetspolitik länge utgått från att arbetslösheten beror på bristande motivation att jobba. Den som känner Åland vet att det inte fungerar så här. Både arbetsmoralen och företagsamheten är starka drivkrafter.

Men i ett litet samhälle blir det utanförskap som arbetslösheten innebär snabbt en riskfaktor – och den har i sin tur en direkt påverkan på människors hälsa och mående.

Förutom de människor som nu betalar det högsta priset för att en del företag går på knäna har den höga arbetslösheten även en negativ effekt på hela samhällsekonomin. Den nya finansieringsmodellen av självstyrelsen innebär att landskapets egna skatter från hushåll och företag får betydligt större inverkan på Ålands ekonomi, vilket betyder att högre arbetslöshet och lägre lönsamhet i företagssektorn ger sämre intäkter för både landskapet och kommunerna.

För att tala klarspråk: Åland har inte råd att låta människor som vill jobba gå utan jobb.

Arbetslöshetssituationen riskerar att förändra Åland i grunden: Arbetslöshet brukar i regel innebära en minskad inflyttning och en ökad utflyttning. Det sade Jouko Kinnunen, forskningschef vid Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) vid ett seminarium i november. Då hade man ännu inte sett några tendenser till utflyttning, men undertonen var att risken är stor att det kommer.

Jouko Kinnunen jämförde Åland med den ekonomiska krisen på Island, där man såg en stor utflyttning särskilt bland utlandsfödda personer.

För Ålands överlevnad är det avgörande att människor i arbetsför ålder fortsätter att flytta hit. De bidrar stort till Ålands arbetsmarknad och ekonomi.

När landskapsregeringen funderar på åtstramningar och nedskärningar i de egna leden för att klara ekonomin riskerar det att bli en självförstärkande ond cirkel, om man inte lyckas balansera behovet av omprioriteringar mot de konsekvenser som haltande skatteintäkter orsakar det offentliga Åland.

Samtidigt leder de starka rekommendationerna från landskapets håll till en stor ostadighet i den privata sektorn. Handelsplatser är arbetsplatser, och osäkerheten det innebär att rekommendera människor att hålla sig borta från dem skapar en otrygg vardag för alla vars inkomst är beroende av dem.

Vi vet mycket mer om viruset i dag än vi gjorde för ett år sedan. Vi vet också mycket mer om vilka restriktioner som fungerar, och vilka som gör mer skada än nytta. Det vore därför rimligt att konsekvenserna för arbetslivet väger tyngre vid beslut och rekommendationer.