Utan pengar, ingen liga

IFK Mariehamn har länge varit en klubb som balanserat på gränsen till det ekonomiskt möjliga och i en intervju med Ålands Radio satte nyligen styrelseordförande Dan Mikkola fingret på den krassa verkligheten: Om IFK fortsätter ligga i botten av budgettabellen är det bara en tidsfråga innan klubben faller ur ligan. 

Sambandet mellan ekonomiska muskler och framgång på fotbollsplanen är uppenbar. Den som spenderar mest vinner mest, och från att ha varit en mittenklubb både spelarbudgetmässigt och tabellmässigt hör IFK numera till det absoluta bottenskiktet i Tipsligan. Medan konkurrenterna ökat sina budgetar stampar IFK på stället och senast klubben slutade på den övre halvan av tabellen i grundserien var 2019. De senaste åren har laget klarat kontraktet med darr på ribban och det mesta tyder på att det blir en kamp i botten av tabellen även den här säsongen.

Klubbens styrelse och ledning har gjort en del rätt under de senaste åren. I fjol ökade publiksnittet, efter många år av nedgång, med 90 personer. Satsningar har gjorts på matchupplevelsen och klubben och spelartruppen känns mer sammansvetsad med samhället än för några år sedan.

Men trots att klubben för första gången sedan 2017 kan visa upp ett plusresultat för 2024 kan man den här säsongen enbart konkurrera med nykomlingarna Jaro och KTP när det kommer till spelarbudget. 

Styrelsen och klubbledningen ska nu arbeta vidare med olika åtgärder för att långsiktigt bygga upp ekonomin, med målet att längre fram åter kunna etablera sig högre upp både i den idrottsliga och den finansiella tabellen.

Det är förstås helt rätt, men frågan är hur mycket resurser som finns att hämta? Åland är ett litet, isolerat samhälle med en begränsad befolkning och färre potentiella sponsorer än vad större samhällen kan erbjuda. Klubbens möjligheter att öka sina sponsorintäkter genom att erbjuda värdefull synlighet och exponering är troligtvis ganska begränsade. På Åland gäller det snarare att spela på sponsorernas välvilja.

Detsamma gäller publiksiffrorna. Historiskt sett är de låga, och många jämför förstås med de glädjefyllda publiksnitten från de första åren i ligan. Men i förhållande till Ålands storlek är det ändå imponerande att ungefär fyra procent av befolkningen är på läktaren vid hemmamatcherna på WHA. Det är en siffra som hade fått arenor i vissa andra städer att svälla över av människor. 

Så vad återstår? Klubben gör vad den kan och har gjort en del rätt under de senaste åren, men för att IFK på sikt ska kunna bli kvar i ligan krävs antagligen något utöver det vanliga. Kanske är det enbart en förmögen fotbollsromantiker, som ser värde i att satsa sina pengar på fotboll som en del av samhällsbygget på Åland, som på sikt kan rädda lagets plats i högstaligan.

Klart är åtminstone att om det är välvilja som ska rädda IFK:s plats i Tipsligan behöver den komma nu – inte när det redan gått åt skogen.