Ledare
Eckerö är en av Ålands mest besökta turistkommuner, men flera av dess anläggningar står nu utan efterträdare.
Robert Jansson
Vem ska bära turistdrömmen vidare?
Turism » Turismen i Eckerö blomstrar om sommaren, men många företagare vill kliva av. Flera verksamheter är till salu och generationsväxlingen uteblir – en utmaning för hela det åländska turistlivet.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Glass som smälter i solen. Skratt på stranden. År efter år har familjer återvänt till Eckerö, en av Ålands mest utpräglade turistkommuner. Men bakom vykortsidyllen döljer sig något annat: företag till salu, eldsjälar som vill sluta och en framtid som ingen riktigt vet hur den ser ut.
Just nu är minst sju turistföretag i Eckerö ute till försäljning. Det låter dramatiskt, men enligt Mäklarhusets vd Robert Gustafsson är det inget nytt fenomen (ÅT den 8 april). Däremot vittnar situationen om något större än ett tillfälligt utbudsöverskott. Det är ett skifte som pågått länge. En epok går mot sitt slut, men ingen ny har tagit vid.
Många av de turistföretag som nu söker nya ägare är välskötta och bär på årtionden av hårt arbete och personligt engagemang. Det handlar inte om misskötta verksamheter, utan om livsverk som nått sitt slut. Men det betyder inte att alla visar starka siffror. Många ägare är äldre och har kanske inte haft möjlighet att modernisera eller anpassa verksamheten till dagens krav. När yngre spekulanter begär ut bokslut kan de tveka om resultaten ser svaga ut – och då blir det också svårare att få lån beviljade. Resultatet är detsamma: verksamheterna står utan efterträdare.
Utmaningarna handlar inte bara om generationsvilja, utan också om ekonomi. Många anläggningar är för små för att bära stora lån, och för den som vill ta över krävs ofta ett eget kapital som få unga entreprenörer har. Därtill innebär företagandet stora arbetsinsatser och små marginaler – något som får många att tveka, hur gärna de än vill.
Och även om pandemin slog hårt mot branschen, är det inte enbart yttre faktorer som ligger bakom det växande antalet försäljningar. Den svenska marknaden har minskat, ekonomin pressar hushållen och bortfallet av ms Rosella har påverkat tillgängligheten. Men minst lika avgörande är förändrade värderingar – drömmar som har skiftat och sådant som inte längre känns möjligt att bära.
Det finns något sorgligt i att företag som en gång sjudit av liv nu ligger ute till försäljning utan att locka köpare. Men det är inte bara vemodigt. Det är också en väckarklocka.
Att driva ett turistföretag kräver långsiktighet, flexibilitet och ofta en hög arbetsinsats utan garantier. I dag är det färre som vågar ta steget – inte för att viljan saknas, utan för att förutsättningarna är svåra. Här behövs ett företagsklimat som underlättar snarare än försvårar. Förenkling av regelverk, bättre tillgång till rådgivning och möjlighet till partnerskap eller samägande kan göra skillnad. Det handlar inte om att politiken ska lösa allt, men om att undanröja hinder så att fler kan förverkliga sina idéer.
Det finns också ett kulturellt ansvar – att bredda bilden av vem som kan driva en turistanläggning och hur det kan gå till. Kanske är framtiden inte den enskilde eldsjälen utan kooperativa lösningar eller delade driftformer. Kanske är det inte 100-timmarsveckor som ska definiera branschen, utan hållbara arbetsvillkor och långsiktig planering.
Eckerö visar vad som står på spel för Ålands turism. När det gungar där, skakar det i hela landskapet. Men där finns också möjligheter. Gästerna kommer även i år, bokningsläget inför sommaren ser ljust ut. Frågan är bara hur länge det finns människor som vill, orkar och vågar stå där och ta emot dem.
