Ett bra första steg är att ta reda på vad barnet redan vet om händelsen.
Då har man en utgångspunkt och kan man anpassa frågorna efter det, säger Anna Norlén som är psykolog och verksamhetschef på Ericastiftelsen.
Hon har lång erfarenhet av att prata med barn i olika typer av kriser.
Om barnet inte känner till särskilt mycket eller verkar oberörd är det inte alltid nödvändigt att fortsätta prata om det, säger Norlén.
Då är det bättre att säga att man finns där för att svara på frågor om barnet skulle undra något. Och visa att man som vuxen är beredd att prata om det om barnet skulle vilja det.
Viktigt att inte spekulera
Anna Norlén understryker att det är viktigt att som vuxen inte börja spekulera kring händelsen, utan hålla sig till det man vet.
Om man har lite äldre barn kan det vara bra att prata om det som förekommer på deras mobiler. Att man inte sprider vidare information som kanske inte stämmer.
Samtidigt menar hon att man inte ska avfärda innehållet direkt. Det kan vara bra att ha ett resonemang om det som sprids på internet.
Man kan fråga vad som förekommer i barnets flöde och försöka hjälpa barnet att vara källkritisk. Sedan kan man som vuxen också försöka tipsa om trovärdiga källor barnet kan vända sig till för information.
"Låt vardagen pågå"
Om man som vuxen själv känner sig väldigt upprörd kan det vara bra att lugna sig och vända sig till andra vuxna, innan man pratar med barnet.
Om den vuxne är väldigt upprörd finns en risk att samtalet skapar ännu mer oro för barnet.
Enligt Anna Norlén är det också viktigt att fortsätta med vardagen som vanligt.
Trots att det är jättehemskt, så är det viktigt att påminna om positiva saker och låta vardagen pågå som vanligt, säger hon.